Jag är inte så mycket för "tokiga" böcker. Alltså när det känns lite tillkämpat "crazy". Faran är att man inte blir berörd. Det blir liksom lite för knasigt. Visst kan det funka jättbra ibland, som i en slags sagostil. Men i Carina Dahls senaste roman, fortsättning på boken Familjelyckan, blir jag inte berörd. Denna skrönliknande saga tar vid när Skipper Fernández kommer till hem till Sverige igen efter en lång utlandsvistelse. Genom tillbakablickar får vi följa hans uppväxt i en halvgalen familj bestående av udda existenser. Mötet med hans stora kärlek Kapten Klinga kommer att förändra hans liv för alltid, och det är kring detta handlingen kommer att kretsa.
Det är också kärlekshistorien som är bokens behållning. Här växer något fint fram. Men ändå blir jag, som jag skrev tidigare, inte berörd. De udda personerna känns nästan som seriefigurer, och det blir svårt att hålla uppe intresset för dem. Dessutom hade boken mått bra av ett kortare format än sina 500 sidor. Carina Dahl, författare till barnboken Dieselråttor och sjömansmöss, skriver visserligen riktigt bra men det här är inte min grej. Hade jag inte fått den här boken för att recensera känns den inte som något jag hade valt att läsa. Men den passar säkert den som gillar det tokroliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar