Jag hade svårt att ta mig igenom Andningsgunga av Herta Müller, kanske för att jag nu för tiden läser så mycket och så fort att jag inte är van vid en långsammare och mer eftertänksam takt och stil. För det känns som om varje ord är betydelsebärande i Müllers text. Läser man för fort har man missat innebörden av nya ord och begrepp som "hjärtskyffeln" eller titelns "andningsgunga". Men om man ger texten tid och fokus och hänger med i bildspråket så inbjuds man till en fantastisk upplevelse. För det är nog precis så här man måste berätta om något så ofattbart som livet i ryska arbetsläger vid slutet av andra världskriget. När Rumänien kapitulerade och vände sig mot forna bundsförvanten Tyskland, så blev de tyskspråkiga rumänerna levande måltavlor och skickade direkt till arbetsläger där de skulle hjälpa till med återuppbyggnaden av Sovjet. Andningsgunga beskriver ledan, smärtan, den ofantliga hungern, genom korta, koncentrerade kapitel. Språket är växelvis detaljerat, uppräknande, och växelvis poetiskt och abstrakt. Trots motståndet som texten gav, insåg jag under bokcirkeldiskussionen att boken gett mig glasklara bilder, tankar och upplevelser. Jag tror att jag åtminstone till en liten liten del kan förstå något av hur det kan ha känts att uppleva dessa fasor. Och närmare än så kommer man kanske inte utan att själv ha upplevt samma sak. Men genom litteraturen kan man komma så här nära.
24 januari 2010
Andningsgunga, hjärtskyffel, hungerängel
Jag hade svårt att ta mig igenom Andningsgunga av Herta Müller, kanske för att jag nu för tiden läser så mycket och så fort att jag inte är van vid en långsammare och mer eftertänksam takt och stil. För det känns som om varje ord är betydelsebärande i Müllers text. Läser man för fort har man missat innebörden av nya ord och begrepp som "hjärtskyffeln" eller titelns "andningsgunga". Men om man ger texten tid och fokus och hänger med i bildspråket så inbjuds man till en fantastisk upplevelse. För det är nog precis så här man måste berätta om något så ofattbart som livet i ryska arbetsläger vid slutet av andra världskriget. När Rumänien kapitulerade och vände sig mot forna bundsförvanten Tyskland, så blev de tyskspråkiga rumänerna levande måltavlor och skickade direkt till arbetsläger där de skulle hjälpa till med återuppbyggnaden av Sovjet. Andningsgunga beskriver ledan, smärtan, den ofantliga hungern, genom korta, koncentrerade kapitel. Språket är växelvis detaljerat, uppräknande, och växelvis poetiskt och abstrakt. Trots motståndet som texten gav, insåg jag under bokcirkeldiskussionen att boken gett mig glasklara bilder, tankar och upplevelser. Jag tror att jag åtminstone till en liten liten del kan förstå något av hur det kan ha känts att uppleva dessa fasor. Och närmare än så kommer man kanske inte utan att själv ha upplevt samma sak. Men genom litteraturen kan man komma så här nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Samma sak är det för mig. Håller påmed boken för tillfället och den är vansinnigt vacker.
Jag håller också på med boken och tycker den är fantastisk. Jag tycker mycket om det precisa och långsamma språket. Det tar ner en på jorden, men blir också påträngande. Tycker inte det är bra att läsa den sist innan jag somnar - läser först den en längre stund och sedan någonting lättare.
Ja, boken sätter verkligen spår! Det är ändå inte ofta texter gör det, tycker jag, trots att jag läser mycket och ofta. Roligt när man hittar något extra... Men som sagt, den här läsningen var inte smärtfri och enkel för mig!
Skicka en kommentar