20 januari 2010

Tematrio - Ondska

Hur definierar man ondska? Är det något medfött som kan finnas i en människa från barnsben? Beror det på en defekt, en sjukdom? Är alla människor mer eller mindre onda, dvs finns det hos oss alla ett ont frö som kan börja gro under rätt (fel) omständigheter?

Veckans tematrio från Lyran handlar om ett av de mest intressanta ämnen jag vet: ondska. Och massor av författare har skrivit om detta för att försöka förstå hur vi människor kan handla som vi gör. Den värsta ondskan är kanske inte den obegripliga sadismen som en seriemördare utsätter sina offer för, utan just den som finns inom oss alla och ligger vilande tills den får oss att skapa koncentrationsläger eller när vi som barn mobbar andra barn. Det är nog i alla fall den ondskan som skrämmer mig mest. Som sagt, många författare behandlar temat, här är några jag direkt kommer att tänka på:



  • Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver
En studie i vad det är som får barn och ungdomar att döda. Kan man se tecknen från början? Är tortyren av smådjur alltid starten på något värre? Och kan man födas ond? I Shrivers bok är det mammans motvilja mot det ofödda barnet som blir ett slags orsak till sonens senare känslostörningar.
  • Släktet - Guillermo del Toro och Chuck Hogan
Det bästa med den här skräckvampyrthrillern är parallellerna till mänsklighetens förbrytelser. Det är vi som tillsammans skapat den genomonde urfadern till vampyrerna som träder fram i New York, redo att ta över världen. han har genom världshistorien livnärt sig på all sorg vi åsamkar varandra. Han åt från barackerna i koncentrationslägren och han får nu ny näring i kloakerna som finns under platsen där tvillingtornen stod innan terrorattacken. Han blir alltså som en symbol för vår samlade ondska. Och den vänds självklart mot oss själva.
  • Parfymen - Patrick Süskind
Berättelsen om den udda figuren som är besatt av dofter och vill framställa en kvinnoessens på flaska. Detta gör man bäst genom att döda, flå och processa vävnaden till en olja. Han jämför sig själv vid en fästing, utan känslor eller empati, men med ett klart syfte. Han kan vänta för evigt på det rätta tillfället och när det visar sig tvekar han inte. Frågan är: Är fästingen ond? Kan man sägas vara ond om man själv inte förstår att det man gör av andra anses ondskefullt och fel?

1 kommentar:

Lyran sa...

Parfymen är en verkligt bra skildring av ondska, tycker jag.