Årets bästa filmer 2009

2 x Kate

Jag tycker inte att jag har sett så mycket film på bio i år, men de jag har sett har faktiskt varit riktigt bra. Kate Winslet står för två av årets bästa rollprestationer. Året kännetecknas också av ett visst hopp för svensk film, i form av geniala De ofrivilliga samt den vackra och roliga filmen Flickan.

1.
Revolutionary road: Filmen efter boken med samma namn av Richard Yates. Tyvärr hade jag inte läst den, men de som har säger att den är riktigt bra. Filmen så. Åter igen gör Kate Winslet ett fantastiskt kvinnoporträtt. Det är hudnära och ångestladdat. Leonardo DiCaprio är också riktigt bra. Roligt att se de två tillsammans igen, och här finns verkligen en speciell energi, något som Kate Winslet pratat om i intervjuer. De två har länge letat efter ett nytt projekt efter Titanic. Filmen handlar om paret April och Frank Wheeler och deras drömmar. Det är instängd förortsångest kontra en dröm om ett annat liv. Så, så fantastiskt bra från första rutan till den sista.

2.

De ofrivilliga: Något jag alltid kommer att bära med mig med den här filmen är hur den upprörde vissa människor när jag såg den på Frölunda kulturhus. En del reste sig och gick, och vissa klargjorde högt för hela biosalongen hur dålig filmen var. Har de fått betalt för det här?, o.s.v. Ganska irriterande för oss andra, som satt och såg en genial film som vekligen ville säga något. Det hade verkligen varit intressant att diskutera den här filmen. En film om grupptryck, om hur vi ofta böjer oss för istället för att stå upp för det vi verkligen tycker. Kanske av bekvämlighet, men oftast för att vi är rädda. Någon som är modig den unga kvinnliga läraren som säger ifrån. Men tråkigt att se hur hon utesluts ur gemenskapen när hon går sin egen väg. En viktig film som gör det film gör när den är som bäst. Får oss att tänka efter.

3.
The reader: Ytterligare en formidabel rollprestation av Kate Winslet. Film efter boken med samma namn, på svenska Högläsaren av Bernard Schlink. En film om ett fascinerande öde. Kärleken över åldersgränserna, yngre man möter mogen kvinna, är vackert och trovärdigt beskriven. Det är en film med ett befriande oförutsägbart slut. Moa här tyckte också att filmen var, för ovanlighetens skull, bättre än boken.

4.

Flickan:

Det finns hopp för svensk film skrev jag efter att ha sett Flickan. Det kändes som en helgjuten film där det mesta, från foto till casting och manus stämde. Det var inte alla som höll med om det, fick vi se i våra kommentarer. Men det är alltid roligt med olika åsikter. Exempelvis så kallas Flickan bara flickan och har aldrig någon namn i filmen. Något som kan uppfattas krystat, men jag tyckte att även det passade så bra. Det är en film i tidig Roy Andersson-stil, tänk En kärlekshistoria eller Kay Pollacks Barnens ö. Dessutom känns Blanca Engström helgjuten i rollen som "flickan".

2 x svenskt