Mer film 2009

Årets mest omdebatterade och årets mest- kluven- till:
Antichrist av Lars von Trier
Jag har svårt att förhålla mig till den här filmen. Jag hade en titel klar för en recension, men den visade sig inte vilja bli av. Jag hade tänkt mig något i stil med "Scener ur ett äktenskap goes slasherfilm". Det är ingen överdrift och det sammanfattar, samt kanske varnar de känsliga. Kanske hade jag velat ha en sådan varning innan filmen, men samtidigt hade man då bara suttit och väntat på att "det läskiga skulle börja". Nu blev det mer av en chockupplevelse då varken jag eller mitt biosällskap hade läst några recensioner. Ok, vi visste att den skulle vara ångestladdad och lite mer än vanligt. Men ångest är ju en vanlig ingrediens hos Von Trier. Men blod,tortyr och könsstympning hade vi missat... Detta tar sin fart på slutet. Innan dess är det en film om ett par som förlorar sitt barn. Detta sker när de har sex och barnet lyckas ta sig ur spjälsängen och ramla ut från fönstret. På något sätt blir det kvinnans, spelad av Charlotte Gainsbourg, fel. Hon bryter ihop och hamnar på psyket. Mot hennes vilja tar hennes man, som är psykolog och spelas av Willem Dafoe, med henne till en stuga i skogen. Där bedriver han någon slags kognitiv terapi som går över styr. Och man tycker att han är bara så jobbig. Låt henne vara liksom. Förnumstig går han omkring och känner sig nöjd när han tror att han har "botat" henne. Kvinnan blir den hysteriska som måste tas om hand och tyglas. Hon får skulden för allt. Kvinnans hat växer sig större och större, tills det resulterar i regelrätt tortyr. Tänk Kings Lida gånger tio...

Hur som helst var det en film som man tänkte på länge efteråt. Den hade också ett budskap tycker jag. Det handlade om kvinnan som yttersta ansvaret för barn och familj. Hur skrämmande och tabu det är för en kvinna att spåra ur och "tappa greppet". Jag tycker därför att Von Trier tar kvinnans parti, och inte som en del antyder, hatar kvinnor? Så jag har svårt att avråda från att se filmen, för den är inte dålig. Men är man känslig kanske det är bra att känna till de jobbiga bitarna. Kan tillägga att jag aldrig ätit så lite av mitt biogodis som till den här...

Årets överskattade: Gomorra av Matteo Garrone
Den här filmen, efter boken med samma nanmn avRoberto Saviano, föll mig inte alls i smaken. Ok skådespelarna är jättebra, miljöerna känna äkta och fotot är skickligt. Men den kändes så seg. Jag vet att den har blivit hyllad överallt. Men jag satt mest och väntade på att den skulle ta fart, coh sen att den skulle ta slut. Tyvärr.