Lördagscitatet

Bernard Schlinks Högläsaren är aktuell som film i vår med bl.a. Kate Winslett i en av rollerna. I vår bokcirkel ska vi läsa boken och sedan se filmen. Därför blir det denna vecka ett citat ur Högläsaren, en sinnlig berättelse som det hela tiden vilar något olycksbådande tungt över.

Varför? Varför förvittrar det vackra för att vi i efterhand får veta att det gömde på gräsliga sanningar? varför fördärvas minnet av mångårig äktenskaplig lycka när det visar sig att den älskade i alla år hade en annan älskad? För att man med facit i hand inte kan vara lycklig? Men man var lycklig! Redan ett sorgligt slut fördunklar ofta minnet av lyckan. För att lyckan bara räknas när den är evig? För att det som ändar i sorg måste ha burit sorgen i sig, bara att man inte varit medveten om det? Men hur kan man vara omedveten om sorg?