Jag var och såg förhandsvisning av filmen Boy A, regisserad av John Crowley, som har premiär på fredag. Filmen är efter en roman av Jonathan Trigell. Men den bygger också delvis på det uppmärksammade mordet på 2-årige James Bulger, som torterades till döds av två pojkar i Storbritannien. Pojkarna, som under rättegången kallades Boy A och Boy B, är idag fria män.
Det är i detta utgångsläget vi möter huvudpersonen Jack Burridge, Boy A. Jack har precis blivit frisläppt efter 14-årigt fängelsestraff för mordet på en jämnårig flicka. Han dömdes tillsammans med sin kompis Philip. Philip dog i fängelset under mystiska självmordsliknande omständigheter, och Jack ska nu anpassa sig till samhället. Ni hör ju, det här hade kunnat bli hur bra som helst. Och det är det till en början. Andrew Garfield, som jag inte sett förut, är fenomenal i rollen som Jack. Peter Mullan som spelar hans övervakare är också riktigt bra. Fantastisk musik, snyggt foto och så klart en bra story. Jack får vänner och ett jobb. Allt går riktigt bra. Lite för bra. Och snart kommer den gnagande känslan av oro. Ungefär där blir filmen förutsägbar, och det känns som att regissören slarvar bort en massa chanser till en bra upplösning. Det känns lite förhastat. Det är synd på en så, för övrigt, bra film. Men den är klart sevärd. Och det är alltid intressant att diskutera huruvida det är relevant att tala om barn som onda, hur vidriga än deras handlingar är. Hur mycket kan samhället ha en del? En särskilt stark scen i filmen visar på detta. De tioåriga pojkarna, Boy A och B, har precis blivit dömda till långa fängelsestraff, de vuxna står på en balkong ovanför och applåderar, kameran zoomar in barnens fötter som dinglar för att deras ben ännu inte når ner till golvet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar