9 mars 2009

Om fulhet

Det här är en fantastiskt VACKER bok. Fast den handlar om fulhet. En riktig liten konstsamling. Massor av bilder - kända verk från konsthistorien som ackompanjeras av snuttar ur kända verk från litteraturhistorien. Och tillsammans ger allt detta en bild av fulhetens historia. Och det är verkligen intressant. Där skönheten följer ideal som vi i samhället kommer överens om, så definieras fulheten oftast bara som motsatsen till skönhet. I boken Om fulhet går Umberto Eco igenom olika kategorier av fulhet som kan härledas till religion, skräck, smärta, ondska... Är det främmande det vi tycker är fult? Det groteska? Det som avviker från normen? Jag älskar den här boken och bläddrar fram och tillbaka mellan olika epoker där man avbildat det fula. Och jag inser att det till slut är det vackra i varje bild som jag dras till. Kanske når man en ny sorts skönhet genom att avbilda det icke vackra. Lidande och smärta, utanförskapet hos missfoster och vanställda. Färgerna, penseldragen, skuggor och ljus, perspektivet genom kameralinsen. Betraktandet och avbildandet, den noggranna ömheten i att se på det som inte definieras som vackert. Det är vackert.

2 kommentarer:

Maria sa...

*vill läsa*

Elin sa...

Intressant tanke, att det fula blir vackert. Som uttrycket "fulsnygg". Det fula är ju ofta mer intressant.