13 mars 2009

Despereaux

Den lilla musen med de stora öronen får namnet Despereaux, besvikelse på franska, när han föds. Han är för liten och föds dessutom med ögonen öppna. Han dras till ljuset och skönheten och vägrar foga sig till de andra mössens nosande efter smulor på golvet. Han blir kär i människoprinsessan Pea och blir ödesbestämd att rädda henne, trots att han bara är en liten mus. För prinsessan Pea, godheten och skönheten själv, blir offer för en råttas hämndbegär och en tjänsteflickas drömmar. Det här är en saga som följer sagans alla regler. Godhet ställs mot ondska, skönhet mot fulhet, ljus mot mörker. Godheten segrar, den lilla musen visar sig starkare än någon människa, onda personer kommer till insikt, får förlåtelse av den storsinta godheten. Jag gillar att sagan är indelad i olika böcker där vi möter de karaktärer som kommer att spela huvudrollen i sagans upplösning. Vi får följa hur de från olika håll styrs mot varandra av ödets nyckfullhet, ochhur de kommer att passa in för varandras dyften. Jag gillar inte berättarröstens ständiga upprepning av "kära läsare" som är ett hemtrevligt sagoberättargrepp när det används med måtta, men blir outhärdligt tjatigt när det används i var och varannan mening. Kate DiCamillo har tidigare skrivit sagan om porslinskaninen Edward Tulane, och samma sagoform med moraliteter återfinns här i Sagan om Despereaux. Det är återigen en vackert illustrerad och påkostad sagobok. Berättelsen går också som film nu i vår.

2 kommentarer:

Bokmania sa...

Den här boken har jag inte läst, men när jag läste Edward Tulane så blev jag fullständigt förälskad i den boken. Texten, illustrationerna... (Säkert har jag skrivit om den på Bokmania också.)

Moa sa...

Då kommer du nog gilla den här också! Inte lika magisk men väldigt söt.