Gabriela Stjärna och fienden är en barnbok med genusperspektiv, skriven av Anna Cahrlotta Gunnarsson. Det handlar om Gabriela som får sin världsbild rubbad när William börjar i klassen. Hon som förut varit bäst på brännboll och roligast i klassen, får sig utklassad av den långe ljuse William som alla tycker om . Han lurar dessutom till sig en puss av Gabriela, något som en gång för alla bevisar vilken vidrig person han är. Gabriela inser också snart att allt som William säger inte stämmer. Hans mamma är först journalist och sedan polis. Och i nästa stund heter hon Marta och kommer från Uruguay. För att knäcka William bestämmer sig Gabriela för att avslöja sanningen.Och sanningen visar sig vara att William har två mammor, något han tidigare blivit retad för och som han därför försöker hemlighålla. Gabriela och hennes två bästisar har en kort diskussion om detta där de till slut slår fast att det är bättre att ha två mammor en bara en förälder eller en frånvarande pappa. Och så blir Gabriela och William ihop förstås.
Lättläst och spännande. Fast efter att ha läst Peter Pohls bok om Anton som kom i höstas så tycker jag inte att Gabriela Stjärna och fienden är lika bra och spännande. Barnet som ljuger för att dölja en familjehemlighet är mycket mer intressant hos Pohl, fast kanske mer lättsmält hos Gunnarsson.
5 kommentarer:
Litteraturpedagogen Aidan Chambers för i någon av sina böcker (har glömt vilken)en intressant diskussion om vad som skiljer en författare (author) från en skribent (writer).
Den här boken som du berättar om här är och som också jag har läst är gjord av en habil skribent. (Viktigt ämne och inte dålig - men umbärlig.)
Författaren Peter Pohls gripande version av en likartad plot är i en helt annnan litterär viktklass
tycker
Lena Kjersén Edman
Ja det är nog så, Lena. Samtidigt kan jag undra om Pohls bok är för svår för unga läsare...
Jag tycker kanske att Gunnarssons bok mot slutet fokuserar för mycket på att signalera att det är okej att ha två mammor och vara annorlunda, och därmed överskuggar det jag tycker är viktigast: hur är det för ett barn att bära svåra vuxen-saker som man inte väljer själv? Och där skiljer sig ju Pohls bok, som går den vägen fullt ut, tycker jag.
Jag tror många läsare mellan 9 och 13 år kommer att tycka mycket om och läsmässigt klara Peter Pohls sensuella bok. Även om alla inte är lika vana och mogna läsare som 10-åriga Matilda Bergström från Skåne som har en egen väldigt fin bokblogg:
Matildas läshörna (tror jag att den heter).
LKE
Tack för blogg-tipset!! Vilken guldgruva för en barnbibliotekarie. Ska genast fördjupa mig...
Ja, det stämmer att den heter Matildas läshörna. Vad kul att ni gillar min blogg!
Skicka en kommentar