Kompisar, glädje och mörker

Sofia Hedmans bok Värsta kompisar är en läsa själv-bok om vänskap. Matti och Simon är bästa kompisar och spelar fotboll i samma lag. Men Matti är bättre än Simon och när tränaren delar upp lagen i ett bättre lag, där Matti hamnar och ett sämre där Simon får spela, så bryter konflikten ut. Det är svårt att erkänna att man har fel, svårt att säga förlåt och svårt att sätta ord på sina känslor. Till slut protesterar killarna mot lagindelningen och lär sig hur viktigt det är att våga säga ifrån när något känns fel. Lite för snusförnuftigt och lillgammalt för min smak, insikterna i boken känns inte riktigt som om de kommer från barn. Men ändå en bra bok om sport och kompisar som är lätt att läsa.

Jag är inte heller överförtjust i Joy & Snigelriket av Helena Östlund som är andra boken om Joy. Jag tycker den är lite för rörig. Mitt i berättelsen kan en ny granne introduceras eller ett minne från förr. Det bryter av händelseförloppet för mycket. Men kanske beror det på att det inte finns någon riktigt klar story i den här boken. Joy och hennes småsyskon räddar en massa sniglar från att bli krossade på en väg och skapar ett snigelrike i skogen till dem. I slutet av boken kommer sniglarna tillbaka in i berättelsen när de förökat sig och spridit sig till alla grannars trädgårdar. Och däremellan är det familjeliv, konflikter med kompisar och kärlek. Även i den här boken kan jag tycka att barnens analyser av sina egna känslor känns lite utstuderade och konstruerade. (Jag saknar Frida Nilssons briljanta sätt att beskriva oförklarliga känsloutbrott som får gå över av sig själva utan att redas ut, förklaras och bearbetas, samtidigt som allt blir just utrett genom själva berättelsens gång. Texten och karaktärerna får helt enkelt mer förtroende av författaren.) Men nu låter jag mer kritisk än jag menar att vara, för boken är mysig och rolig och lånas faktiskt en hel del på biblioteket, så barnen gillar den nog.

Däremot blev jag oerhört positivt överraskad av Sverre Henmos andra bok om Bendik och Maria, Ut i mörkret. Jag har liksom dragit mig för att läsa den på grund av omslaget som ser så spretigt ut. Men det här är en väldigt finstämd liten bok om känslor. Mest berörs jag av skildringen av Maria. Vars mamma är så ledsen att hon inte orkar bo hemma med sin familj utan måste vila upp sig. Och vars pappa kämpar med att sköta om sin lilla familj och göra sina barn glada. Och hur Maria kämpar med att försöka förstå varför samtidigt som hon längtar efter sin mamma och känner ansvar för att trösta sin pappa. Och så finns vänskapen till Bendik där som en stabil stomme i hennes liv. Fint!