Tu man hand, Tomas Lagermand Lundme (2008).Det är obehagligt. Påträngande. Klaustrofobiskt. I ett stillsamt berättande tränger sig historien fram kring det 14-åriga berättarjaget. Allt bara är. Det blir inte. Om en pojkes trånande efter kärlek, om längtan bortanför ensamheten och om dödslängtan. En psykolog, en mamma på hispan, en pappa som gör i ordning ett rum i den nya familjen, en amatörbiolog med lägenhet och händer under täcket. Pojkhänder på brännhet tekanna, kräkningar i smyg, hånande bakom ryggar, vuxna händer där de inte borde vara, om svek som äter upp. Genom fragment anas något fruktansvärt som sakta växer fram. Det är bra men gör ont att läsa. Texten kryper liksom under huden.
2 kommentarer:
haha, vi lägger verkligen upp inläggen i flock! det kollektiva undermedvetna!
Tack Jennie.
Så inkännande och så intressant du skriver. Din recension är värdefull både för mig och andra som läst X-Publishing-boken (jag nickar instämmande)och för dem som funderar på om de vill och törs låna/köpa/läsa den.
LKE
Skicka en kommentar