2 december 2008

Sista berättelsen om oss

Sista berättelsen om oss, Mats Berggren (2008).

Jag grips inte. Blir liksom inte berörd. Och det är synd, för Mats Berggrens ungdomsböcker brukar vara väldigt bra. Får inte riktigt kläm på bokens målgrupp och känner mig alltså inte helt engagerad i karaktärerna. Tänker att det kanske är jag som missläser den på något vis. Jag läser i den här recensionen om alla dessa underliggande faktorer och djupplan, men som jag inte tolkar in under min läsning. Boken handlar om vuxenskap, om kärlek och om skuld. Mattias pluggar på universitetet, är engagerad i Fältbiologerna och planerar tillsammans med sin flickvän att genomföra en miljöaktion. Några år tidigare svek han sin bästa kompis Mattias (ja, de har samma namn) och det upptar en stor del av hans tankar. Så dyker Mattias upp en dag och de återupptar trevande vänskapen igen. Mattias jobbar som bilmekaniker men går med på möten och lovar att delta i aktionen. Bilism kontra miljörörelse. Svek kontra skuld. Vänner kontra kärlek. Handling kontra konsekvens. En massa stora ämnen som kanske mer tar ut varandra än bidrar till bokens helhet.

Inga kommentarer: