De kallade mig Ise

Oj, vilken tjockisbok tänker jag. Och oj, en så ung författare. Fotboll alltså. Jag fortsätter min sportläsning (efter Ingen rädsla med Niklas Krog och Hålla masken med Magnus Ljunggren). I den här, liksom Hålla masken, är det drivet i sporten som gränsar till fanatism, och om att må dåligt i sportandet. Ise vill nå toppen. Hon är oerhört målinriktad och lever för fotbollen. När hon så hamnar i landslaget har alla drömmar slagit in, men plötsligt kommer osäkerheten. Ise börjar tänka att hon inte duger, att hon borde orka mer, prestera mer. Att hon kanske skulle kunna klara det om hon bara vägde lite mindre. Och så rullar det snabbt utför. Det är en berättelse om en flickas kamp mot anorexi; först om kampen mot erkännandet, kampen för att komma tillbaka och kampen för att inte trilla dit igen. Man får också följa lagkamraternas skuldtankar och känslor av att inte ingripa i tid. Inte helt uppslukande och en aning lång, men en bra och läsvärd historia.