I have a mission...

Den här veckan har jag blivit fullmatad med barn- och ungdomslitteratur, och det slog mig hur glad jag är att jag jobbar med just litteratur, orden, berättelserna och förmedlandet av detta. I onsdags var jag på Akvarellmuseet i Skärhamn och deltog på en mycket givande dag om bilderböcker för barn och vuxna, eller Graphic Novels som de då oftast kallas. Det var vad dagen handlade om, om utforskandet av hur bild/text samspelar och begreppet bilderböcker för vuxna. Deltog gjorde Cecilia Hansson (bl.a. Spegelsken), Ulla Rhedin (bildboksforskare), Anna Bengtsson (bl.a. Hela huset), Joanna Rubin Dranger (bl.a. Fröken livrädd för kärleken). Högst intressant. I fredags var jag på LitteraLund. Festivalen har funnits sedan 2005 och är ett årligt evenemang då Lund under en vecka fylls med barn- och ungdomslitteratur, författare, workshops, skolprogram, sagor, böcker och ord.

Några noteringar och tankar från LitteraLund:

• Det verkar vara ett gediget program hela veckan med både nationella och internationella författare. Jag var bara där på fredagen (den ena dagen av två för branschfolk) och minglade runt under tjusiga kristallkronor på Grand Hotel. Hade gärna sett mer av programmen för allmänheten på lördagen. Ett stort slag för litteratur för de mindre. Ska absolut försöka åka nästa år igen.
• Johanna Lindbäck (bl.a. Min typ brorsa) och Liza Greczanik (lärare och läromedelsförfattare om bloggar) samtalade om bloggande. Om att bloggandet är ett sätt att vara social i sitt läsande, att det är ett demokratiskt verktyg och att bloggande fungerar bra som ett sätt att väcka lust till lärande i skolan. Och så blev jag väldigt glad när Textappeal låg med som länk från Bokhora under deras bokbloggstips.
  
• Jujja Wieslander (bl.a. Mamma Mu) pratade om oron inför en försvinnande lek i förskolan och pratade om vikten av leken och sagan som en del av barns utveckling. Vi hummade alla medhållande. Alla hundratals kvinnor, för det är ju nästan alltid bara kvinnor i dessa barnlitteratursammanhang.
  
• Jag var och lyssnade på Jan Hansson, chef för SBI, och Lennart Hellsing på bokmässan och fredagens samtal var en upprepning, och då menar jag en exakt upprepning. Samma upplägg, samma frågor, och till och med samma inslag med ett vinglas. Blev faktiskt irriterad. Var är fantasin Jan Hansson? Tack vare Hellsings fina underfundiga humor fanns det ljusglimtar av variation, men ändå. Bär med mig Hellsings citat ” Det handlar inte om att sagan ska vara trovärdig, utan det är berättaren som måste vara trovärdig.” Vilket ju är sant.
• En av arrangörerna pratade om obehagsläsning och uppmanade alla att maila in om man haft någon obehaglig läsupplevelse, om, hur, varför. Det är ju faktiskt jätteintressant. Satt intensivt och funderade på en egen sådan, men kom inte på någon. Hennes eget exempel var Kattresan, men inte för att katten sprack, utan för att den syddes ihop utan bedövning. Måste klura mer på det här och får återkomma i frågan.

Både Cecilia Hansson och Jujja Wieslander framhöll just betydelsen av att ge orden till dem som behöver. Om att istället för att ta till självdestruktiva medel som självsvält och självskärande, kunna uttrycka sina känslor genom ord. Om att manifestera sig själv genom ordet. Så nu har jag mitt mission fastställt.