Jag har redan bloggat om Ett litet hål i mörkret och När det kommer en älskare, båda augustprisnominerade. Nu har jag även läst Den femte systern av Mårten Sandén som också finns på listan. Sandén har en gedigen barn- och ungdomsboksproduktion bakom sig, med bland annat Petrinideckarna och fjolårets Anna d´Arc. Juryns motivering till årets nominering är: ”…En djärv, fantasifull och välkomponerad gotisk actionrysare, laddad med historisk religionsmystik, intrikata konspirationsteorier och hisnande korruptionsskandaler…”
Det är en skräckdeckare han har skrivit som blandar saga och nutid, en slags fantasy-reality historia i nutida tappning. Historien kretsar kring en man, Karmelius, som levde i Nyköping för tvåhundra år sedan. Denne ondskefulle man försökte tillkalla mörkrets furste och han lyckades öppna porten till helvetet med hjälp av sina fem döttrar. Planen var att en av döttrarna skulle föda djävulen in i världen, men något gick fel. Tvåhundra år senare blir den gravide Elisabeth och hennes praktikant Jannike indragna i en mardröm med levande döda, ondska och vättar. De blir inblandade i Byrån för särskilda efterforskningar och deras arbete att spåra alla ättlingar till Kamselius, som de hittills trott att de har haft koll på. De måste till varje pris skydda Eisabeths ofödda barn, eftersom någon verkar försöka förverkliga Karmelius plan. Det visar sig också att Jannike är mer inblandad än vad hon först vill tro och att hennes speciella gåvor kommer till sin rätta. Historien rör sig på flera plan. Det är både en utvecklingshistoria, där den struliga flickan med världen emot sig till sist känner sig behövd och uppskattad och kan växa, en deckarrysare med fantasyinslag och en intrikat historia med inslag av rättsskandaler.
Det är nervkittlande och en spännande form av blandade genrer med starka flickor och det är väldigt bra. Men jag hoppas nog ändå mer på Mats Wahl, den boken har verkligen vuxit för mig sen jag bloggade om den. Förra året vann ju en bilderbok så det kanske är dags för en ungdomsbok i år. Fast i smyg håller jag på I skogen av Eva Lindström, för att jag tycker att Lindström har ett helt makalöst bildspråk, både poetiskt och rakt på i en slags oförutsägbarhet och odefinierbarhet. Jag bara älskar de små spetsiga skorna, löven som prasslar i vinden och asparna som springer sin väg. Det går ju inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar