Vissa huvudpersoner maler sig in och etsar sig kvar, och vissa titlar och omslag pockar liksom på uppmärksamhet, det här är en sådan bok. Redan efter första sidan vill man veta vad som hände, hur och varför. Och ja, det är skickligt, eller tacksamt, uppbyggt genom att inte låta läsaren få veta vad som egentligen hände under den där inledande älgjakten, förrän i slutet av boken. Ståuppkomikern Hans Carstensen debuterar här med sin bok Poker Mongo. Och det är roligt, eller lite tragikomiskt, och Carstensens huvudperson blir lite som en antihjälte som genast väcker sympati. Gävle. Slask. Grått. Och en vardag som börjar gå käpprakt utför för sjuttonåriga Tomas Råstedt. Allt börjar som sagt med en älgjakt där något går fel, vilket resulterar i ett överhängande åtal, där mammas nya pojkvän, som inte är mycket att hänga i julgranen, är inblandad. Ungdomspraktiken sjabblas bort, skolan misslyckas, mammas pojkvän irreterar, flytten hem till farmor slutar med pengar i handen och en hotellvistelse, och tja, allt är lite kaostungt helt enkelt och dåligheterna rullar på. Så dyker den upp: Boken. Pokerboken. Ett mästerverk av Dick Robertsson, tycker Tomas. Han tänker sig att hela livet går ut på poker, att man måste läsa av sina medmänniskor som runt ett pokerbord och att allt går ut på strategier, det gäller bara att hitta dem. Och han hittar även Dick Robertsson, men kanske inte i det skick han hade trott. Underhållande och uppsugande. En rolig bok helt enkelt. Den har blivit jämförd med J.D. Salingers huvudfigur ur Räddaren i nöden.
För att läsa mer om Carstensen kolla hans pokermongoblogg.
1 kommentar:
Jag fick den här boken igår på Barnboksdagen. Blev sugen på att läsa den nu efter det du skrev!
Skicka en kommentar