Att leva på skuggsidan

Den osynliga, Lise Indahl (2008)

Egentligen borde man inte beskriva den här bokens handling alltför ingående eftersom det tar bort njutningen i att läsa den. Berättelsen byggs upp på ett otroligt spännande sätt och slutet är överraskande och omtumlande. Men det är också svårt för mig att förklara varför jag blir så gripen av den här boken utan att avslöja slutet och hemligheten.

Elvira flyttar från Stockholm till en liten stad där hon inte alls trivs. Hon känner sig ensam och uttråkad och längtar mest tillbaka till sin gamla klass. Men ganska snart börjar mystiska saker att hända. Elvira skyller först på lillebror Jonas när sängen varje dag är prydligt bäddad när hon kommer hem, mössor och kavajer försvinner och mat blir uppäten. Men när någon har skrivit i hennes dagbok måste hon inse att det kan vara någon utomstående som tar sig in i hennes rum när hon inte är där. Elvira inleder en dialog i dagboken med denna person som säger sig vara osynlig. De blir vänner men kan inte träffas i verkligheten eftersom Zoe, som den osynliga heter, måste hålla sig i skuggvärlden om inte en stor olycka ska hända. Efter övertalning får Elvira äntligen träffa Zoe, en liten och blek men alldeles vanlig flicka. Först på slutet får man veta varför hon måste hålla sig osynlig: hon och hennes pappa lever som gömda flyktingar och riskerar utvisning om någon får syn på dem. Tidigare brukade Zoe (eller Valentina som hon egentligen heter) gå i Elviras klass och bo i hennes lägenhet. Nu har hon förlorat allt och rör sig verkligen i en skuggvärld. Hon trotsar ändå risken för upptäckt för att få vara med sin nya vän, något som förstås får ödesdigra konsekvenser.

I början påminner boken mycket om Maria Gripes Agnes Cecilia. Den mystiska stämningen, hemligheterna, ensamheten och sorgen men också vänskapen, finns där. Den osynliga är en fantastisk bok, full av stora känslor och tankar mitt inne i det vanliga livet. Orättvisan i att vissa människor tvingas gömma sig mellan två världar, mellan två liv, blir tydlig när barnen hamnar mitt i detta. Och själva berättelsen förs fram på ett otroligt spännande och välskrivet sätt!

Jag läste alldeles nyligen en annan läsvärd barnbok om samma ämne: Milos flykt av Åsa Storck (2008). Milo och hans familj är också gömda flyktingar och flyttar från lägenhet till lägenhet utan att veta hur länge de kommer att kunna stanna på varje ställe. Milo brukar smita ut och titta på killarna som spelar fotboll, och en dag får han en vän; Elias. Milo vill gå på Elias födelsedagskalas men vet inte om han vågar riskera att bli sedd av någon som kan ringa polisen. Dagen innan kalaset får de veta att de måste flytta igen.

Hjärtskärande om vänskap och ensamhet, utsatthet och mänsklig sårbarhet. Båda dessa böcker ger sig in i den svåra frågan om flyktingpolitik. Men ingenstans får man en lösning. Böckerna slutar bara med ett stilla hopp om en bättre framtid för barnen och deras föräldrar som för tillfället lever utan ett riktigt liv.