Jag har inte läst många deckare i mina dagar, under högstadiet sträckläste jag Mankell, och för några somrar sedan fick jag tag i en bok av Elisabeth George. Det bästa jag läst inom kategorin är Inger Frimanssons Godnatt min älskade, som kanske kan klassas som psykologisk thriller. Detsamma kan sägas om Dennis Lehanes Patient 67 (2003). Handlingen utspelar sig under 50-talet på en ö utanför USA, där regeringen anrättat ett mentalsjukhus i en tidigare militäranläggning. Högsta säkerhet är vad som gäller, patienterna, vilka ofta begått bestialiska mord, behandlas som fångar. Till ön kommer poliserna Teddy och Chuck för att leta efter en försvunnen kvinna. En klaustrofobisk känsla infinner sig omedelbart; små celler, tjocka murar, karga klippor som störtar ner mot havet, ingenstans att fly. Ganska snart inser Teddy att personalen inte vill samarbeta och att det finns något mer att utreda på ön. Slutet blir en studie i förstånd och galenskap. Vem är frisk och vem är sjuk? När Teddy plötsligt är den ende som ser sanningen och finner sig stå alldeles ensam med bara sitt eget förstånd som riktmärke, vilka garantier har han för att det inte i själva verket är han själv som är den sjuke? "Galna människor förnekar att de är galna. Bob förnekar att han är galen. Alltså - Bob är galen."
Det jag oftast stör mig på i deckare är poliserna och deras inbördes snack. det ska alltid finnas en rolig polis. En klumpig, en sammanbiten och inåtvänd, en intelligent, en alkoholiserad, osv. Det finns inslag av det i Patient 67, men förutom det är den lättläst, underhållande och spännande. Och det är väl precis det som är meningen med den här sortens litteratur? Framför allt slogs jag av hur roligt det var att läsa den här boken!
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Patient 67 av Dennis Lehane
Poliser som dricker kaffe och diskuterar sina kraschade äktenskap, saknas i Karin Alvtegens Saknad (2000). Det handlar om mord och en pågående polisutredning, men den information vi får om detta kommer endast från Sibylla, den huvudmisstänkta själv. Hon lever som hemlös utanför samhället, sedan femton år tillbaka. Hon bröt med sin kyliga och självupptagna välbärgade familj, och valde ett liv utanför samhället. Hennes överlevnadsstrategi går bl.a. ut på att bluffa sig till gratis hotellnätter av män som tror de ska få ligga med henne. En av dessa män råkar bli mördad på hotellet, och Sibylla blir genast misstänkt. Plötsligt vill alla ha tag i henne, och hennes liv i avskildhet är hotat. I parallella återblickar uppdagas Sibyllas uppväxt och hennes beslut att fly blir förklarat. mellan varven görs försök till diskussion kring vad det är att vara en samhällsmedborgare och vad som händer med dem som inte vill foga sig efter samhällets normer. Men mest är det en spänningsbok som drivs framåt av nya mord, oskyldigt anklagade, detektivarbete och jakten på mördaren. Lättsmält och underhållande, men inte lika roligt att läsa som Patient 67.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar