Kafkastämning i spänningsträsket

Jag har inte läst många deckare i mina dagar, under högstadiet sträckläste jag Mankell, och för några somrar sedan fick jag tag i en bok av Elisabeth George. Det bästa jag läst inom kategorin är Inger Frimanssons Godnatt min älskade, som kanske kan klassas som psykologisk thriller. Detsamma kan sägas om Dennis Lehanes Patient 67 (2003). Handlingen utspelar sig under 50-talet på en ö utanför USA, där regeringen anrättat ett mentalsjukhus i en tidigare militäranläggning. Högsta säkerhet är vad som gäller, patienterna, vilka ofta begått bestialiska mord, behandlas som fångar. Till ön kommer poliserna Teddy och Chuck för att leta efter en försvunnen kvinna. En klaustrofobisk känsla infinner sig omedelbart; små celler, tjocka murar, karga klippor som störtar ner mot havet, ingenstans att fly. Ganska snart inser Teddy att personalen inte vill samarbeta och att det finns något mer att utreda på ön. Slutet blir en studie i förstånd och galenskap. Vem är frisk och vem är sjuk? När Teddy plötsligt är den ende som ser sanningen och finner sig stå alldeles ensam med bara sitt eget förstånd som riktmärke, vilka garantier har han för att det inte i själva verket är han själv som är den sjuke? "Galna människor förnekar att de är galna. Bob förnekar att han är galen. Alltså - Bob är galen."

Det jag oftast stör mig på i deckare är poliserna och deras inbördes snack. det ska alltid finnas en rolig polis. En klumpig, en sammanbiten och inåtvänd, en intelligent, en alkoholiserad, osv. Det finns inslag av det i Patient 67, men förutom det är den lättläst, underhållande och spännande. Och det är väl precis det som är meningen med den här sortens litteratur? Framför allt slogs jag av hur roligt det var att läsa den här boken!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Patient 67 av Dennis Lehane

Poliser som dricker kaffe och diskuterar sina kraschade äktenskap, saknas i Karin Alvtegens Saknad (2000). Det handlar om mord och en pågående polisutredning, men den information vi får om detta kommer endast från Sibylla, den huvudmisstänkta själv. Hon lever som hemlös utanför samhället, sedan femton år tillbaka. Hon bröt med sin kyliga och självupptagna välbärgade familj, och valde ett liv utanför samhället. Hennes överlevnadsstrategi går bl.a. ut på att bluffa sig till gratis hotellnätter av män som tror de ska få ligga med henne. En av dessa män råkar bli mördad på hotellet, och Sibylla blir genast misstänkt. Plötsligt vill alla ha tag i henne, och hennes liv i avskildhet är hotat. I parallella återblickar uppdagas Sibyllas uppväxt och hennes beslut att fly blir förklarat. mellan varven görs försök till diskussion kring vad det är att vara en samhällsmedborgare och vad som händer med dem som inte vill foga sig efter samhällets normer. Men mest är det en spänningsbok som drivs framåt av nya mord, oskyldigt anklagade, detektivarbete och jakten på mördaren. Lättsmält och underhållande, men inte lika roligt att läsa som Patient 67.

Jag vill läsa

Jag är inne i en dålig läsperiod. Jag får ingen läsro och börjar i en massa olika böcker utan att avsluta dem... Samtidigt växer högarna.

På nattduksbordet ligger en imponerande hög nya romaner som jag verkligen vill läsa: Farfar upp i graven av Sasa Stanisic som jag börjat på och gillar även om jag är lite orolig att den ska spåra ur helt i Svart katt, vit katt-skröna. Bära bud av Håkan Bravinger som äntligen(?) skrivit en roman och som annars skrivit väldigt fin poesi. Kicki och Lasse av Peter Kihlgård har jag redan försökt läsa en gång men då kom jag aldrig in i den och var tvungen att lämna tillbaka den innan jag han läsa ut. Den här historien av Alessandro Baricco har jag läst ett kapitel av men sedan började jag på någon annan bok. Tyckte mycket om hans roman Silke så jag har höga förväntningar på den här. Min stora favorit Margaret Atwoods senaste novellsamling har översatts till svenska; Leva i synd och andra berättelser. Den sparar jag som en liten karamell... Och så Dagen efter av Lionel Shriver som det ska bli roligt att läsa efter allt ståhej kring hennes förra roman, Vi måste prata om Kevin.

Frågan är om jag hinner läsa alla böckerna innan de ska lämnas tillbaka och lånas ut till snabbare läsare som väntar i kö. Dessutom har pocket-bytet ynglat av sig i ett antal små böcker som står på en hylla ovanför sängen och väntar: Saknad av Karin Alvtegen, Harens år av Arto Paasilinna, Drottningens chirurg av Agneta Pleijel, Tätt intill dagarna av Mustafa Can och Hell's angels av Hunter S Thompson.

För att inte tala om vår bokcirkels-bok, Jenny Diskis Främling på tåg som snart ska vara utläst, vilket påminner mig om att jag verkligen måste skriva om de tidigare böckerna i cirkeln, och det snarast innan jag glömmer bort vad vi diskuterat...

Något jag däremot har läst är Hassan Loo Saatarvandis roman Still (2008) som handlar om vanmakt och instängdhet i förortsmiljö. Huvudpersonen Nemo och hans kompisar står verkligen stilla och författaren lyckas skapa ett suggestivt språk med drag av stream-of-consciousness som verkligen speglar stilleståndet. Scener upprepas, allt återkommer och förblir. Jag tycker att något saknas, jag kan inte känna med huvudpersonen och jag tycker inte att skildringen av Nemo blir riktigt trovärdig. Han beskrivs som avdomnad och frustrerad, han slåss och knarkar och gör allt för att slippa tänka. Ändå är det han som för historien framåt och som ibland beskriver världen med poetiska bilder och djupa iakttagelser. Jag har svårt att få det att gå ihop. I stället känner jag att det borde ha varit Saladin, kompisen som en gång kom iväg och som läser böcker och tänker, som borde vara berättaren.

rapport pocketbyte

Som den bibliotekarie (med svåra säga-nej-issues) som jag är har jag hamnat i inte mindre än tre pocketbyten. Det ska enligt uträkningarna ge mig 108 pocketböcker. Jag hoppas att uträkningarna inte stämmer men än så länge är det otroligt trevligt att få paket flera gånger i veckan och en dag fick jag två!
än så länge är skörden:

Virginia Woolf- a room of one´s own (har nästan läst ut den på svenska flera gånger men aldrig kommit helt igenom. fick en fin lapp med boken där jag uppmanades att verkligen ta mig igenom så nu ska det ske!)

Helena Henschen - i skuggan av ett brott (påbörjade den här men föll inte riktigt, ska göra ett nytt försök nu, inbillar mig att det lite var den fula pocketen jag inte klarade av förra gången men nu har jag fått en ny fin!)

Henrik Lange - 80 romaner för dig som har bråttom (världens roligaste bok att skicka i ett pocketbyte!)

Karin Fossum - de galnas hus (skulle nog aldrig själv välja Karin Fossum eftersom jag är så räddshågsen av mig men det medföljde en post-it-uppmaning att jag verkligen borde läsa den här boken så då blev jag ju sugen såklart)

Blir alldeles glad och tacksam över att någon annan gör lite läsurval åt mig så jag slipper ibland. Världens bästa idé helt klart. Speciellt att flera skickat med små lappar och en skickade med mailadress så jag kan skriva vad jag tyckte sen om jag vill. det borde jag också ha gjort!

Pocket-byte

Nu har jag fått min första bok från pocket-bytet (man får ett mail av en vän, skickar en läst pocket till första namnet på en lista, mailar sex av sina egna vänner och väntar tills man får pocketböcker från deras vänner... nåt sånt). Jag fick Karin Alvtegens Saknad, som jag faktiskt inte har läst men ser fram mot att läsa... Vad jag vet finns inte någon uppföljning av böckerna som skickas så vi kan ju åtminstone läsa och skriva om dem vi fått här. Själv skickade jag Björn Ranelids Påfågelns längtan, en bok som jag känner mig väldigt kluven inför. Språket är vackert som alltid med Ranelid, men själva historien kändes krystad och lite märklig. Nåväl, jag väntar och ser vad som mer dimper ner i brevlådan!