2 x bok blir film

I båda fallen önskar jag att jag inte läst boken innan jag såg filmen. Så klart. För det förtar ju överraskningsmomentet och en del av spänningen. (Fast jag hade ju inte velat se filmen först och läst boken sedan heller...) Och så är det här två filmer som följer bokförlagorna ganska troget. Bara i sluten anar jag en liten tolkning. Där har man valt en riktning.
Vägen är ju en fantastisk bok av Cormac MacCarthy, mycket vackert skriven, suggestiv i det endast antydda och den väl uppbyggda känslan av undergång. I filmen blir det förstås mycket kuliss. Men en vacker sådan. Och jag gillar verkligen Aragorn (eller Viggo som han ibland kallas) i huvudrollen. Men är inte pojken lite för söt? Filmen lyckas behålla spänningen, mystiken i att man inte vet vad som orsakat världens undergång, hopplösheten och den enorma kärleken som ändå trots allt finns kvar mellan fadern och hans son.
Shutter Island bygger på Dennis Lehanes spännande och kluriga thriller som jag gillade mycket när jag läste. Kanske är det en fördel att ha läst boken när man ser filmen ändå? Kanske är den lite rörig? Det bästa med boken var ju osäkerheten som kryper sig på; vem är galen, vad är sant? I filmen tycker jag man ges tydliga ledtrådar lite för tidigt.
Och apropå sluten alltså: Är det verkligen solklart i Lehanes bok att han är galen? Jag minns det som att osäkerheten ligger kvar efter avslutad läsning och att tolkningen är upp till läsaren. Och det var det jag gillade så mycket. I filmen tyckte jag att regissören valt en tolkning.
Och i Vägen, vet man alldeles säkert att mannen faktiskt har fru och barn och att de är goda och kommer att ta hand om pojken? Är det inte så att slutet spelar med vårt hopp, vår vilja att det ska ordna sig, men att det samtidigt inte kan garanteras... Eller är det jag som är misstrogen och pessimistisk? I alla fall så väljer ju filmversionen även i det här fallet att ge en färdig tolkning.