8 januari 2010

Flicka möter pojke

Och myt möter nutid i Ali Smiths Flicka möter pojke som ingår i Mytserien. Boken baseras på myten om Iphis som är skriven av Ovidius. I myten undgår flickan Iphis den självskrivna döden (hon är ju flicka) strax efter sin födelse, genom att hennes mamma uppfostrar henne som pojke. Iphis blir kär i sin bästa väninna och ska så småningom gifta sig med henne. Då ber hon till gudarna om att kunna tillfredsställa sin brud på rätt sätt och förvandlas till pojke på riktigt.

Den här myten återberättas i romanen av Antheas kärlek, pojkflickan Robin, som lånat namnet Iphis att underteckna sitt klotter med. Anthea och Robin bedriver nämligen tillsammans ett tyst motstånd mot patriarkatets förtryck: de klottrar ner stadsbyggnader med fakta och statistik om kvinnors och flickors verkliga förhållanden i världen. För visst är det så att kvinnor överallt tvingas, om inte klä ut sig till män, så åtminstone gå med på männens lagar för att åtnjuta ens bråkdelen av samma privilegier. Detta får Antheas syster Midge erfara bittert. Hon har alltid gjort allting rätt, är en typisk "duktig flicka" och dras följaktligen också med både ätstörningar och tvångstankar. Hon försöker slå sig fram i männens värld, göra karriär jämte männen, men inser plötsligt att hon är där hon är enbart på grund av sitt kön och inte för hennes verkliga prestationer. Hon är "duktig för att vara tjej", "rolig att umgås med trots att hon är kvinna", både knullbar och smart, och inuti henne växer en ilska och ett motstånd som lyckligtvis exploderar. För det här är en saga med lyckligt slut, en utopi där rättvisan segrar, precis som Ovidius myt som Ali Smith valde just för att den var så positiv till skillnad från de andra berättelserna i hans mästerverk Metamorfoser.

Jag gillar början av boken allra mest. Systrarnas farfar berättar om sin uppväxt då han var flicka, något som Anthea köper rakt av medan Midge protesterar vilt mot denna felaktighet. Kan man ha en farfar som en gång var en flicka? Kan man ha en farfar som varit flicka? Kön och genus diskuteras, gränserna flyter ihop och kvar blir människorna, individerna och den fantastiska förundrande kärleken. En oerhört vacker och poetisk bok, drömsk och samtidigt rolig.

3 kommentarer:

Maria sa...

Jag älskar den. "Let me tell you about when I was a girl, our grandfather says."

Iiiih!

lustigkulle sa...

Den här hamnade högt upp på önskelistan - "Duktig för att vara tjej" får nog alla kvinnor höra för ofta när man försöker ta för sig.

Moa sa...

Precis det där älskar jag också, Maria! Svindlande tankar...

Lustigkulle: Så sant så sant! Diskuterade häromdagen kvinnlig sport, där man ofta hör att det är tråkigare och att tjejer aldrig blir lika bra som killar. Är man världsmästare inom kvinnlig boxning eller fotboll är det liksom inget värt...