Dödgrävarens dotter- Favoriten Joyce Carol Oates gav oss ett episkt läsäventyr som kan sällas till en av hennes bästa romaner.
Sorgesång- Siri Hustvedt följde upp fantastiska Vad jag älskade med en nästan lika bra roman. Återigen stod relationer i fokus, också denna gång berättad ur en mans perspektiv. Denna gång kryddad med psykoterapins mysterier.
Sånt man bara säger - Helena von Zweigbergk kom med en nästan lika vass roman som Ur vulkanens mun. Denna gång var det släktrelationer och svårigheten med det som stod i fokus. Det handlade också om att ge och ta i relationer. Hur man kan bli bränd och rädd för att komma nära.
Flickvännen - Karolina Ramqvist ångestladdade bok om flickvännen till en kriminell kille. Ytligheten och torftigheten känns i magtrakten. En bra skriven historia som man tänkte på överraskande länge efteråt.
Råttfångerskan- Deckare brukar inte vara en favoritgenre, men Inger Frimansson brukar inte göra mig besviken. En psykologisk skrämmis i bladvändarstil. Att jag hade möss springande i väggen, samtidigt som det sprang råttor över golvet i boken, fungerade som en extra krydda.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberlein skriver utlämnande och osentimentalt om sin sjukdom och en kris som fick henne att inte vilja leva. En bok som många skulle behöva läsa för att förstå hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom.
Blåbärsmaskinen - Nils Claessons berättelse om uppväxten med sin far Stig Slas Claesson. Men också om hur det var att växa upp med en utländsk mamma, på Söder närmare bestämt Tanto under 60 och 70-talet. Men främst är det en, ofta mycket sorglig, berättelse om en ansvarslös pappa som ville vara kompis och konstnär. Så typiskt att en del kritiker undrar om "det verkligen kan vara sant". Inte ens nu kan barnet få berätta sanningen, hur det verkligen var hemma. Ärligt och fint berättad historia av Nils Claesson, en författare som jag gärna skulle läsa mer av.
2 kommentarer:
Mest kvinnor på din lista också :-)
Undrar om vi främst läst kvinnliga författare eller om de bara helt enkelt var bäst i år? Och en hel del självbiografiskt va? (Heberlein och Claesson.) Annars kul att vi lyckats läsa så skilda böcker det här året!!
Ja jag tänkte också på det faktiskt. Kände mig nöjd att jag fick med en man med Nils Claesson. :-) Annars tror jag att jag lässer mest kvinnliga författare av någon anledning.
Ja, roligt med skilda val. Flera av dina blev jag sugen på att läsa.
Skicka en kommentar