Vi ska diskutera den här boken längre fram i bokcirkeln, men jag kan inte hålla mig ifrån att kommentera den lite kort redan nu, annars glömmer jag kanske vad jag tänkte direkt när jag läst den. Första intrycket av Némirovskys Balen/Höstflugorna är att det är en helt annan författare än den som skrev Blodets hetta. De här två korta berättelserna är både allvarligare och ytligare än vad jag uppfattade den ovan nämnda romanen. Balen är en berättelse om en ung flickas förvandling från kuvat barn till hämndlysten ung dam. Hennes föräldrar är nyrika och förblindade av sin plötsliga framgång. Men de behandlar sin dotter illa och ger henne ingen erkänsla eller kärlek. Hennes hämnd blir större än hon först förstår och splittrar hela familjen, men ger flickan själv makt över sin mor... Det är en lätt överdriven skildring av den unga flickans upplevelse: föräldrarna är jättegrymma, livet jätteorättvist, konsekvenserna jättestora.Den andra berättelsen, Höstflugorna är en dyster historia om hemlängtan, fosterlandskärlek, krig och elände, livets obönhörliga gång och även här klasskillnader. Tatjana är amma, dadda och barnuppfostrare i en familj och har så varit sedan urminnes tider. Nu är hon gammal och trött, de nya generationerna blandas ihop med de gamla i hennes minne. Och kriget, svälten och sorgen är alltid densamma. Hon följer sin familjs öde under och efter den ryska revolutionen. Hon ser dem splittras, dö, fly, och till slut vandrar hon mödosamt med sin gamla slitna kropp ända till Odessa för att ge dem deras juveler som hon sytt in i kjolfållen. De flyr till Frankrike där de försöker börja ett nytt liv, men de kan aldrig riktigt trivas eller känna sig hemma. Särskilt Tatjana lider och längtar efter Rysslands kyla fram tills den dag då hon faller i floden Seine och dör. En riktig rysk tragedi alltså. Väldigt melodramatisk och fullproppad med melankoli. Jag tycker att de båda berättelserna känns som en början på ett författarskap, ett skrivprov innan de riktiga verken ska komma. Jag är ännu väldigt nyfiken på Storm över Frankrike.
3 kommentarer:
Nästan exakt mina tankar efter att jag läst Balen/Höstflugorna. Detta känns som luftiga skisser till romaner, barnsliga och förutsägbara. Jag måste säga att jag blev besviken.
Eller hur? Lite synd. Men jag hörde att C försökte få dig att läsa Blodets hetta. Den kommer du nog tycka bättre om! Den har liksom lite mer av allt. Färdigskrivet så att säga.
Ja, det tror jag med! Det känns att hon kan skriva, att det finns något där... Det är inte dåligt utan jag hade nog för höga förväntningar, var jättesugen på att läsa den här boken, hade antagligen valt den själv, särskilt när bokomslaget var så tilltalande ;-)
Skicka en kommentar