Vi hade Sharaf hjältar och hjältinnor hos oss på biblioteket förra hösten, de pratade då om de flickor som sökt upp dem med berättelser om att de fått påtryckningar från sin familj att hoppa över balkongräcket, för att rädda deras heder. Fenomenet balkongflickor började uppmärksammas för några år sedan. Det finns mycket som pekar på att det inte är självmord men på grund av otillräckliga bevis har hittills ingen fällts. En sådan historia är utgångspunkten i Christina Wahldéns nya och angelägna bok Fallen flicka. 16-åriga Rona har flytt med sin familj från Afghanistan, och bor nu hopträngd med den stora familjen i en svensk lägenhet. Hennes vardag är starkt begränsad och utrymme till frihet obefintlig. Förseningar innebär bultande blåmärken. Hon tar hand om sina småsyskon och har hemmet som ett fängelse. Hennes äldre bror däremot får ta sig vilka friheter han vill. Hennes bästa vän är somaliska Halima och de drömmer om ett annat liv, ett liv med frihet, yrken och självständighet. För Rona är detta näst intill omöjliga drömmar. Den enda som lyssnar på dem är deras lärare Monika som undervisar om barnkonventionen och rättigheter. Det gör ont att läsa om Rona och hennes tysta kamp mot det maktfullkomliga patriarkatet och om hennes ensamhet, för det är den som värker mest boken igenom. Hennes tysta lidande, att ingen ser eller förstår, och att de som till och med försöker räcka ut handen inte räcker till. Det svider i hjärtkamrarna av familjens totala brist på förståelse, hennes bultande rygg, hennes frustrerande lidande och ömma flickkropp som borde få vara så mycket mer. Vetskapen om att det vandrar runt liknande historier i Sverige i detta nu svider än mer. I boken finns också fakta om balkongflickorfall, adresser till stödställen, fakta om mänskliga rättigheter i Afghanistan.Ännu en svidande och viktig bok av Christina Wahldén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar