Douglas Foley är skaparen till
Habib, som gjort succé både som böcker och som tv-serie. Han har tidigare skrivit ungdomsböckerna
Shoo bre och
Ingen återvändo. Detta är en fristående fortsättning på
Shoo bre. När jag jobbade på skolbibliotek i Växjö gick kidsen runt med den som en assessor. Jag vet att de inte tog sig igenom boken, men de var liksom uppslukade och fascinerade och stolta.
Shoo len är ett modernt ödesdrama som utspelar sig i en högstadieskola i stockholmsförorten. Och det är väl lite av Foleys signum , att använda sig av ett bubblande förortsspråk, som kan tilltala eller störa (se fler blogginlägg). Det är en kärlekshistoria á la Romeo och Julia i nutida tappning och redan omslagstexten avslöjar att hon kommer att dö för killens hand. I korta kapitel får man följa ett antal ungdomar och följa handlingen framåt från kvällen innan i prologen och fram till Nikoos död i epilogen. Det är ett snyggt författargrepp där kapitlen antingen tar vid eller skildrar samma stund ur de olika huvudpersonernas perspektiv. Och temana vänskap, lojalitet och handlingars konsekvens tycker jag skildras bra, där inget är bara svart eller vitt. Den enda person man inte får någon bakgrundshistoria till är Gabi, den drivande, den som är lack på hela samhället, som blir mutad av rektorn, som spelar ut hela vuxenvärlden och som utan betänkligheter gör som han vill, det blir helt enkelt lite tomt på empati till skillnad från de andra, det är väl i och för sig inget som författaren kräver heller. De vuxna står mest som nickande godtrogna kulissdockor och böjer sig som vinden för att få tillfälligt lugn. Det är en inslukande historia som trots sina många figurer inte blir rörig, även om det är några bifigurer som man känner fladdrar lätt förbi, med viktiga teman som konsekvens och ansvar. Jag irriterar mig dock på den klassiska könsstereotypa sexskildringen, den där tjejer vill vänta och håller emot tills killarnas lustar blir oemotståndliga och ger vika, och där killarna alltid trånar och helst vill få det överstökat. Sällan ges någon bakgrund till killarnas sexuella historia, mer än att man anar att det är tjejens debut men killens tusenfalt gång. Det måste väl ändå finnas blyga debuterande killar och erfarna tjejer? De tjejer som tar för sig, och det är väl också tyvärr vanligt skildrat, är de trasiga, de sårbara och utsatta, de som är svikna av sina fäder och som dämpar sin ångest med sprit och sex. Det är först då de blir jämställda, i sin vilja eller likgiltighet. Boken marknadsförs till den där något diffusa gruppen unga vuxna och jag tycker absolut den kan läsas av en bred målgrupp.
Douglas Foley är skaparen till Habib, som gjort succé både som böcker och som tv-serie. Han har tidigare skrivit ungdomsböckerna Shoo bre och Ingen återvändo. Detta är en fristående fortsättning på Shoo bre. När jag jobbade på skolbibliotek i Växjö gick kidsen runt med den som en assessor. Jag vet att de inte tog sig igenom boken, men de var liksom uppslukade och fascinerade och stolta. Shoo len är ett modernt ödesdrama som utspelar sig i en högstadieskola i stockholmsförorten. Och det är väl lite av Foleys signum , att använda sig av ett bubblande förortsspråk, som kan tilltala eller störa (se fler blogginlägg). Det är en kärlekshistoria á la Romeo och Julia i nutida tappning och redan omslagstexten avslöjar att hon kommer att dö för killens hand. I korta kapitel får man följa ett antal ungdomar och följa handlingen framåt från kvällen innan i prologen och fram till Nikoos död i epilogen. Det är ett snyggt författargrepp där kapitlen antingen tar vid eller skildrar samma stund ur de olika huvudpersonernas perspektiv. Och temana vänskap, lojalitet och handlingars konsekvens tycker jag skildras bra, där inget är bara svart eller vitt. Den enda person man inte får någon bakgrundshistoria till är Gabi, den drivande, den som är lack på hela samhället, som blir mutad av rektorn, som spelar ut hela vuxenvärlden och som utan betänkligheter gör som han vill, det blir helt enkelt lite tomt på empati till skillnad från de andra, det är väl i och för sig inget som författaren kräver heller. De vuxna står mest som nickande godtrogna kulissdockor och böjer sig som vinden för att få tillfälligt lugn. Det är en inslukande historia som trots sina många figurer inte blir rörig, även om det är några bifigurer som man känner fladdrar lätt förbi, med viktiga teman som konsekvens och ansvar. Jag irriterar mig dock på den klassiska könsstereotypa sexskildringen, den där tjejer vill vänta och håller emot tills killarnas lustar blir oemotståndliga och ger vika, och där killarna alltid trånar och helst vill få det överstökat. Sällan ges någon bakgrund till killarnas sexuella historia, mer än att man anar att det är tjejens debut men killens tusenfalt gång. Det måste väl ändå finnas blyga debuterande killar och erfarna tjejer? De tjejer som tar för sig, och det är väl också tyvärr vanligt skildrat, är de trasiga, de sårbara och utsatta, de som är svikna av sina fäder och som dämpar sin ångest med sprit och sex. Det är först då de blir jämställda, i sin vilja eller likgiltighet. Boken marknadsförs till den där något diffusa gruppen unga vuxna och jag tycker absolut den kan läsas av en bred målgrupp.
2 kommentarer:
Bra skrivet! Gillade också boken väldigt mycket även om, som du är inne på, sexskildringen känns väldigt stenåldersmässig.
Håller fullständigt med dig, jag avgudade den här boken eftersom att exakt sånt här sker i förorter, det har inget lyckligt slut o jag tkr att den e realistisk och det är inte ofta man får läsa om sådant. Men det där med könssteoretypa se skildringen är ju något som är sant bara ? Tänk på att ungdomarna hade andra etniska bakgrunder och har man föräldrar som är religösa eller andra överbeskyddande familjemedlemar lr släktingar så ät det en skam att förlora oskulden innan äktenskap, för främst tjejer. Killarna bryr man sig inte så mkt om. Så jag tror nog att det var det Foley försökte få ut. Det är ju verkligheten. Tro mig jag har koll fast än jag bara är sjutton. Kan också tillägga att jag själv har ett annat ursprung och den här boken berörde mig verkligen djupt eftersom att jag kände igen mig själv i den för att jag upplevt mycket av det som skedde.
Skicka en kommentar