analys av bok du inte bör läsa

Det finns ju ett talesätt om att känna din fiende, håll vänner nära och fiender närmare eller något sådant? Så det har jag gjort nu, har ägnat de senaste dagarnas bussfärder åt att läsa (och åt att dlja vad jag läser för mina medpassagerare) Inte längre gay -en personlig berättelse av Richard Oostrum och Hans Frinsel som handlar om hur huvudpersonen Richard fann gud och blev befriad från sin homosexualitet.

Richard växer upp i Nederländerna i en stabil familj med en fotbollstokig pappa som tidigt konstaterar att Richard är mer intresserad av blommor än bollar. I tonåren kämpar han med sina känslor och kommer slutligen ut som homosexuell, han får bra stöd av sina vänner och familj och börjar enligt honom själv totalt gå upp i sin nya livstil. Och det är en livstil som innehåller mycket sex och mycket alkohol och en partner döende i AIDS. När han håller på och förbereder Gaygames i Amsterdam 1998 får han en religiös upplevelse så stark att han lämnar sitt gaysammanhang och istället går med i en kyrka där han så småningom börjar förtälla ordet och såklart hittar en fru som han till och med får barn med (tror att det inte gör något att jag avslöjar slutet då snarare vore konstigt om han inte hittade sig en fru som han nu efter mycket hjälp från gud kan leva med)

Jag visste väl litegrann om frågan innan, visste att det fanns läger där man sysslade med omvändning, att rörelsen är stark i USA men att den även finns i Sverige. Det jag inte visste var argumenten, hur man la fram sin sak och på det sättet har det varit en väldigt nyttig läsning.

• I fokus står inte fördömanden av homosexuella som man kanske skulle kunna tro istället påpekas det ständigt genom hela boken att det är helt ok att vara homo men att livstilen inte är sund. (givetvis är det endast en klichébild av bögars livstils som framställs, flatorna lyser med sin frånvaro) Det är lite diskussionen hellre rik och lycklig än fattig och olycklig som gäller, hellre hetero och trygg är homo och destruktiv.
• Att man mår bättre hos gud, att vara homo är snabba kickar, sex och alkohol, att vara med gud är ett ständigt kärleksflöde. trygghet. Egentligen är det tvåsamheten och den stabila kärnfamiljen som hålls fram som positivt, så om det inte hade varit emot guds vilja att vara homo skulle nog en homofamilj som lever monogamt i tvåsamhetslyckan funka lika bra som en heterodito?
• Boken igenom kopplas negativa saker ihop med sexualitet, det sägs inte rätt ut men efter tio sidor har man fattat grejen. AIDS hos kvinnor i Afrika kopplas ihop med Richards pojkväns död i AIDS, att Richard lever ett destruktivt liv som han mår dåligt av kopplas enbart ihop med hans sexualitet.
• Det görs många påpekanden att han har haft en så bra barndom samtidigt som det poängteras att i princip alla homosexuella Richard umgås med har haft en dålig uppväxt utan den stabila kärnfamiljen som grund.
• Det är en klichéfylld schablonartad bild av homosexuelitet som målas upp, det är mycket sex och mycket flärd utan att något egentligen preciseras. Jag får intrycket av att det egentligen handlar om en kille med kackig självkänsla som försökte vara någon han inte var. och istället för att upptäcka det hittar han gud och blir någon annan som det inte heler känns som att han är riktigt bekväm med. Man hamnar ju ibland i sammanhang man försöekr passa in i men ändå inte trivs i, det behöver inte ha med saker som ens sexualitet att göra. Dessutom gör det mig förvånad att det helvete som Richard målar upp inte är värre. Det som målas upp är bilden av en ung kille som har ångest, dricker för mycket och ligger runt. Det är ju inte helt konstigt att göra det när man är ung?
• Argumenten för varför gud inte tycker om att du är homosexuell lyser med sin frånvaro här också, reproduktionen tas upp men sen är det tyst. det bara ÄR så. och eftersom man blir lyckligare med gud än utan så är det ju bättre att inte vara homosexuell?
• Det är väl lite tänkt att Richard ska framstå som ett vilset lamm som tillslut hittar tillbaka till flocken men de gjorde framställningen lite för imbecill för att det ska fungera. istället tänker man att Richard är lite väl naiv och nästan korkad som hävdar gång på gång att han överhuvudtaget inte alls vet något som står i bibeln förräns i slutet då han går på ordentlig bibelskola. och då har han dessutom varit troende sen han var liten.

Nyttigt och obehagligt att läsa boken, mycket av argumenten tycker jag känns igen hos sånt man hör här i Sverige. Värnandet om familjen som samhällets viktigaste, poängterandet att normalitet är något eftersträvansvärt, att alla vill eller bör vilja ha samma saker.