ingen kan vara nere med en ballong!
Citatet kommer givetvis från allas vår Nalle Puh och jag har norpat det här
7 februari 2009
lördagscitatet
Lördagscitatet den här veckan har följt med mig sen jag var liten och passar verkligen på en strålande (åtminstone här i Göteborg, jag lovar, jag tror solen till och med gömmer sig där ute någonstans!) lördag som den här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha lysande. Och just idag har jag umgåtts med just Puh, han har varit med på världskulturmuseet och just nu är han på bolibompa. Femåringsbesök med en Puh-mjukis hela helgen...
Ibland tycker jag att vi som vill stimulera andra till läsning av härliga böcker (bibliotekarier, lärare ..)är för fixerade vid VAD boken handlar om - och väldigt litet vid HUR den är berättad. När det gäller en VAD HÄNDER-historia är ofta en filmversion mer effektiv för publiken än en bokversion, medan de läsare som från 4-årsåldern fått möta och leka med drabbande, listiga, vackra o s v formuleringar njuter av finessen med just bokberättande.
Jag brukar fråga mina studenter om deras erfarenhet av Nalle Puh (böckerna med Shephards teckningar,inte Disneys) och har kommit fram till - kul att höra om ni har andra erfarenheter - detta:
"Winnie the Pooh" möter man bäst innan man börjar skolan/ alternativt i gymnasieåldern och uppåt. Det går väldigt sällan bra att lansera "Nalle Puh" i en åk 2 om barnen inte mött böckerna tidigare - de har då redan blivit indoktrinerade att i en bra bok h-ä-n-d-e-r det mycket (mysterier, kärlek ...) för att en barnbok ska vara "bra". Och i Puhs värld händer det ju absolut ingenting!
Jag har ofta kurser (poänggivande och andra)i barnlitteratur/ungdomslitteratur utifrån boken "Barn- och ungdomslitteratur genom tiderna." Då får studenterna/bibliotekarierna/lärarna för varje bok som de läser hitta ett älskansvärt citat och utifrån det citatet berätta om boken. (Jag gjorde också så när jag en termin vikarerade som lärare i svenska på ett gymnasium - och det fungerade väl.)
Fördelarna med det enkla pedagogiska greppet är minst två.
1. Läsaren blir mer uppmärksam på boken som konstverk (och blir ofta en bättre, långsammare och mer uppmärksam läsare - många flickor läser alldeles för fort)
2. Läsaren minns boken långt efter det att läsningen är avslutad. Det citat som man har fäst sig vid fungerar som minnesöppnare. Alla mina "bokprat" bygger på att jag har många citat-minnen.
Det är ofta samma citat som går runt i olika citatböcker. Visst är det roligare att ha sina egna kärlekar ....
Lena Kjersén Edman
Skicka en kommentar