14 oktober 2008

rapport från Prag





Jag har varit iväg en sväng, till ett helt galet vackert Prag. Jag hade packat ner sex böcker men läste bara en och en halv, alldeles lagom, man vill ju ha och välja på men ingen läspress. Jag hann med hela Den hemliga historien av Donna Tartt, den var spännande och en sidvändare men jag blev allt lite besviken. Som läsning gillade jag den men inte som bok, det var som att den inte höll ihop riktigt, mycket spretigheter och karaktärerna bytte som personlighet genom boken på ett konstigt sätt. Tidigare i år läste jag Fördjupade studier i Katastroffysik av Marisa Pessl som aldrig verkar slippa bli jämförd (och nästan alltid förlora på det) och tyckte nu när jag läst båda mycket bättre om den. Den kändes mer genomarbetad och jag är kanske arbetsskadad och gå mer på ren läslust men för mig så blir en bok inte en lika stor upplevelse om jag upplever att den inte är genomarbetad. Jag vill kunna lite på berättarrösten tror jag och för att jag ska kunna det måste jag ju kunna lita på författaren, att han/hon/hen tar mig i land och sätter mig i brand, förstår någon vad jag menar?


Nu känner jag att jag kanske är lite väl hård, det är inte så att jag egentligen ogillar boken eller tyckte att den var dålig, det är det där vanliga med att ett uppskrivet rykte lätt gör en besviken som läsare för riktigt så fantastiskt som andras utsagor är ju sällan eb bok? Om jag läser en bok med utgångspunkten att den är fantastisk är det lätt att jag tar det som ett antagande som jag sen väger bokens svagheter emot och sen är det dem jag minns och reflekterar över.




Boken jag hann halvvägs igenom var Vigilante av Andreas Roman, en bok som jag blivit rekommenderad av mitt ressällskap och som genom det kanske framstod som lite för bra i mitt sinne. För den blev jag OCKSÅ besviken på. Mest för att jag inte förstod handlingen, jag vet inte, kanske var det bara upplägget som verkligen inte passade mig, jag är ju rätt fyrkantig i mitt tänkande liksom men jag förstod verkligen inte allt som hände. Vem var Matilda? Vem var vigilanten? Jag tyckte om språket, jag gillar Andreas Roman blogg och det märks att det är samma författare. så som text gillar jag boken mycket och jag gillar första halvan men sen fattade jag bara inte. Kan vara så att jag är så ovan vid genren, någon form av thriller (?) eller att jag var ouppmärksam men när jag hade läst ut den igår var jag bara förvirrad. Och vad hände med Johan i slutet? Är det tänkt att man inte ska förstå? Och om inte ens jag blir rädd för något som marknadsförs som thriller, blir någon det då?

Förutom läsning hann jag med att lyssna på 2 gb på minuten och skratta så jag satte choklad i halsen och höll på att kvävas på ett tåg genom Tyskland. Pia Johansson är kanske det roligaste jag vet (förutom AFV).



Blev inte ett dugg sugen på att läsa Kafka i Prag, det är märkligt när författare blir turistattraktioner, speciellt författare som Kafka, eller? Men blev sugen på att läsa le Clézio, mamma fick ringa från jobbet, i Prag är det inget sorl som tystnar och ingen bråttom bråttom med nygjord skylt när nobelpristagare ropas ut.


Hittade en fantastisk bokaffär också, en med enbart engelsk litteratur och ett otroligt utbud, tog inte adressen tyvärr men den ligger nära Karlsbron på Mala Strana-sidan, i ett av tursitkvarteren. Trevlig man i kassan, tjeckisk och öst-europeisk litteratur för sig och väldigt mycket bra teori. Jag köpte Tales of Galicia av Andrzej Stasiuk, mest för att den var snygg. Någon som har läst?

Allt som allt, Prag är fantastiskt i oktober, vi åkte tåg ner och det var hur bra som helst, det var helt klart värt att betala extra för att bo i egen kupé dock, även om det blir rätt så mycket dyrare. Så åk till Prag och oläs Kafka vet jag!

3 kommentarer:

Moa sa...

Vilken underbar bild på en läsande Ida på parkbänk! Jag vill också åka till Prag.

Anonym sa...

Och jag ska till Prag! Hihi, kul att du gav dig tillkänna Ida! Fina minnen har vi tillsammans. Shit vad länge sen det är nu... Konstigt.

Elin sa...

Apropå det här med Den hemliga historien, så räknar nog jag den till en av min största läsupplevelser. Jag och Moa har snackat lite om den och det du vänder dig mot Ida, påminner mycket om det Moa sa. Hmm, kanske ligger det något i att den är så hajpad. Jag hade bara hört av en person att den var bra. Sen slukade jag den med hull och hår. Lite som en förälskelse, när man läser med hjärtat och bara ser det som är bra. Ska läsa Pessl också snart och jämföra.