Fallen

Joyce Carol Oates producerar ju ungefär en eller två böcker om året, därutöver essäer, barn- och ungdomsböcker, artiklar m.m. Hur orkar/hinner människan? Jag har blivit så störd och stressad av denna produktivitet att jag under en period hade svårt att ens tänka på Oates utan att bli arg. Vad gör hon? Sover hon inte? I intervjuer har hon dessutom sagt att hon springer varenda dag i skogen och att det alltid är hon som lagar maten till henne själv och hennes man. Nej, det måste vara något skumt med henne...

Men så gillar jag ju många av hennes böcker, och jag har läst en hel del, både ur den äldre och nyare produktionen. Favoriter är Blonde (2001), Det var vi som var Mulvaneys (1999), kortromanen Livets uppkomst (1993) och ungdomsromanen Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg (2007).

Nu har jag läst Fallen (2005), en berättelse med Niagarafallen som kuliss. I centrum för handlingen står Ariah, vars man kastar sig i fallen efter bröllopsnatten som slutat i sexuell förödmjukelse. Ariah väntar i sju dagar och sju nätter, oroligt vankande vid fallen, tills man finner hennes man drunknad. Men denna händelse leder också till en ny kärlek som leder till ett snabbt äktenskap, något som upprör omgivningen. Även denna nya make omkommer i fallen, vilket gör Ariah till en sluten och hård mor till sina tre barn. Här leder berättelsen över till barnen och deras skildring av en uppväxt i skuggan av en död far man inte får tala om. Som vanligt hos Oates, tycker jag att det är här boken har sina starkaste sidor; i relationen mellan barnen och föräldrarna. Boken berättar också om ett korrumperat och förljuget Amerika där alla håller varandra om ryggen och fryser ut den som går sin egen väg i jakt efter sanning och rättvisa. Jag blev inte lika tagen av den här romanen som av några jag tidigare läst, men jag kan samtidigt inte låta bli att imponeras av hur hon gång på gång lyckas skriva sådana genomtänkta, omfattande och djuplodande romaner.

Här finns en utförlig webbsida för den som är intresserad av hennes rikliga produktion eller bara vill kika på några bilder på författarinnan som ung. Ett tag såg hon till exempel så här fantastisk ut: