Tystnaden i bruset

Här har vi någon sorts science fiction för ungdomar. Eller kanske science fantasy, ett begrepp som användes för några år sedan. Det är spänning och äventyr i ett kille-tjejkoncept som känns igen inte minst från Hungerspelen.

Todd är född i den Nya Världen, dit hans föräldrar utvandrade från den gamla hemska och förstörda världen där allt bara var kaos och krig, våld och misär. Man hittade en ny planet där man byggde upp sina bosättningar med drömmen om ett enkelt och vackert liv. Drömmen gick naturligtvis i kras. Dels för att planeten redan var bebodd av diverse varelser. Men framför allt på grund av Bruset. På den nya planeten hör alla varandras tankar, utom kvinnornas. De är av någon anledning immuna, trots att de kan höra männens tankar. Det leder till ett ständigt oväsen, galenskap och givetvis hat mot kvinnorna, som känner till männens alla hemligheter och mest skamfyllda tankar.

Todd bor i staden Prentisstown. Där har alla kvinnor och många män dött i ett virus som man tror har att göra med Bruset. Plötsligt en dag när han är ute för att plocka äpplen i träsket, så upptäcker han ett område av total tystnad. han förstår att han måste hålla tyst om sin upptäckt, men hur döljer man sina tankar när alla kan höra dem? Tystnade han upptäckt visar sig vara något väldigt hotfullt för staden Prentisstown och Todd tvingas fly ut i världen som sägs vara obebodd.

När man väl vant sig vid Brus-tanken och vid språket som är skrivet med Todds talspråk (ä i stället för är, tjyrka i stället för kyrka, han kan nämligen inte läsa och skriva särskilt bra), så blir det en extremt spännande historia. Det finns mycket att fundera på; hotet mot kvinnorna när de får för mycket makt, jakten på en bättre värld, teknikens för- och nackdelar.

Detta är första delen i en trilogi, Kaostrilogin, och fortsättningen kommer att läsas av mig, trots att jag blir provocerad av författare som medvetet kastar in konstiga vändningar i slutet bara för att få till en cliffhanger. Men jag vill verkligen veta hur det kommer att gå för den Nya Världen och alla dess stackars invånare.

Författaren heter Patrick Ness.

Ungdomsböcker

Splitter, Charles Benoit
Benoit har tidigare skrivit deckare och gör här sin ungdomsboksdebut. Det är fartfyllt, mycket tonårston och ett du-tilltal som tar några sidor att komma in i. Hoodiehighschooleleven Kyle Chase är trött på föräldrarnas tjat om att ta tag i sitt liv och lärarnas suckar, hänger med sina vänner och småtrular. Så kommer Zack till skolan som drar in honom i en allt tätare cirkel. Det är en rätt kort historia som utspelar sig under en kortare tid. I och med du-formen blir det lite ytligt och det känns lite grabbigt, men jag tänker att det nog är just det som är tanken. Kanske ska den locka lite läsosugna killar. Och det funkar. Det handlar, liksom i Språkresan, att man väljer sitt öde och att de val man gör påverkar det som händer.

Under trottoaren, Pernilla Glaser
Varje fredag under tio veckor i höstas så publicerades ett textavsnitt på undertrottoaren.se där läsare kunde rösta om vilket som skulle föra berättelsen framåt, ett interaktivt bokprojekt. Boken, en utökad version av bloggprojektet, kom ut nu under våren 2011. Det handlar om utanförskap, identitet och en undre del av städerna vi bor i. Ett utforskande av stadens okända ytor. Sam, som försöker fly undan sin våldsamma pappa, Lova som gillar att klättra och Astra som förgyller stadsstressen med färg. Tre ensamma unga karaktärer som möts nere under trottoaren. Det är väldigt enkelt och rakt vad gäller språk och persongallerier. Det känns lite tunt och jag skulle gärna vilja ha mer av de tre livshistorierna. Men jag antar att projektet också går ut på att få spekulera och diskutera kring Lova, Sam och Astra, om vilka de är. Tänker att den skulle fungera bra som läsbok i en högstadieklass eller för läsovana gymnasieelever.

Kapitulera omedelbart eller dö, Sanne Näsling
Det är som att guppa runt i en vindunk genom läsningen. Det är språkligt snirkligt, poetiskt och rivigt. Mary och Lovely är som siamesiska själsfränder. De är varandras tonårsallt och står lite utanför de andra i sin egna värld. Språkmässigt ett sprängstoff men saknar lite mer story. På slutet tänker jag att jag har fattat och tänker på någon slags schizofrenisaga, ändrar mig, läser om lite, men kommer fram till att det kanske inte var mer att förstå.

Sanningen om Alice, Rebecca James
Den här debutboken är såld till 30 länder och har sålts in som en "Twilight utan vampyrer" till både ungdom och vuxen. Psykologisk thriller och ja, visst det är spännande men hypen som en "exempellös internationell succé" ställer jag mig helt oförstående inför. Jag tycker att det är mättande redan från början, men nu håller jag kanske inte heller Meyer så högt för det språkliga. Katherines lillasyster Rachel har omkommit i en hemsk tragedi, en händelse som under läsningen blir allt mer uppnystad och ges svar på först på slutet. För att komma vidare ur de överhopande sorg- och skuldkänslorna får hon flytta till sin faster i Sydney, en plats där ingen känner till hennes bakgrund. Så dyker Alice upp som får Katherine att komma ihåg livet innan sorgen. Men hennes karismatiska personlighet visar sig vara allt annat än trevlig och efter hand förstår man varför Alice vill komma så nära Katherine som möjligt. Kanske är det kasten mellan Katherines vuxna liv med sin lilla dotter och hennes tonårsliv som gör det krystat eller så är det texten. Men visst funkar den att sätta i händerna på en storläsande äldre tonåring som vill ha en "bladvändare".

Oskyldiga, Anne Cassidy
Jag gillar Cassidys stil med att ofta börja från slutet där man får veta att något dramatiskt hänt och sedan nysta upp historien genom sidorna. I hennes senaste bok handlar det om de tre vännerna Ali, Jackson och Stephen bär på en fruktansvärd hemlighet. Två år tidigare har de tillsammans med Jacksons flickvän Hannah räddat en kille, Daniel Feeny, från att begå självmord på en fest. Över en natt blir de hyllade hjältar men får samtidigt i uppdrag av skolan att ta hand om den mobbade Daniel Fenny, något som till slut leder fram till en stor tragisk händelse. I början av boken får man veta att Jackson är tillbaka i staden efter en längre frånvaro och att han inte längre orkar leva med den mörka sanningen. Sakta nystas hela historien upp om hur räddningen istället kunde bli ett mord. Cassidys böcker handlar ofta om de fruktansvärda konsekvenser som impulshandlingar kan få. De må vara lite platta ibland, men som ungdomsbok är det mycket spännande med djupa undertoner att diskutera.

Rubin Dranger som film

Såg filmen Fröken märkvärdig och karrären på SVT härom dagen. Det är en serieroman av Joanna Rubin Dranger gjorde sig himla bra i det här formatet också. Vanna Rosenberg är det som gör rollen som Fröken märkvärdig. På SVT Play finns ett klipp om filmen och intervju med Vanna Rosenberg och Joanna Rubin Dranger. Tror att många kan känna igen sig i vissa situationer i filmen. Som när Fröken märkvärdig är på arbetsförmedlingen och det enda jobb i hennes kategori är som bingoutropare. Handlar också våndan om vad man ska bli och när är man något.

Eftersom jag väntar barn känns hennes senaste bok Alltid redo att dö för mitt barn!, ytterst aktuell. Vet en vän som befann sig i det där glädje- och förälskelsestadiet, efter att precis ha fått barn. Hon berättade att hon varje dag drabbades av en lätt panikkänsla. Hon tittade på sitt lilla barn och log, och sen kom paniktanken: "men det får aldrig någonsin hända henne något, hon får aldrig försvinna, det klarar jag inte av". Men sen försvann den tanken sa hon. Jobbigt och oundvikligt. Om detta och dagens föräldraroll med allt vad det innebär av kärleksyra, krav och förväntningar, handlar Alltid redo att dö för mitt barn!. En pricksäker och igenkännande betraktelse som också skulle vara rolig att se filmatiserad.

Den gröna cirkeln

När jag kom hem igår efter en helg på landet, så kändes det som om boken jag just läst blivit verklighet. På nolltid hade vår gata förvandlats till en liten bäck. Vi tog av oss skorna och vadade för att komma över till trottoaren! Och när vi satt säkert inomhus började det vräka ner ännu värre utanför fönstret. Jag tänkte så klart på Den gröna cirkeln av Stefan Casta som jag läste i helgen. Den börjar med att det börjar regna våldsamt, men sedan slutar det inte.

Judit bor på en internatskola i en framtid där vädret blivit allt mer extremt. När det regnar blir det översvämningar och när solen skiner smälter asfalten och människorna ömsar skinn. Judit och hennes tre kamrater bildar ett hemligt sällskap, den gröna cirkeln, som ska vara för de människor som vill ha mer än konsumtion och materialism. Just dessa fyra ungdomar hamnar tillsammans på ett trädäck som blir en flotte under en fruktansvärd ovädersstorm, och de lyckas överleva. När stormen bedarrar har de hamnat i en ny värld, eller om det är samma fast efter undergången?

Det här är en fantastisk roman som handlar om framtiden och nuet. Om att vårda det vi har och värdesätta de små vardagliga stunderna. För det är dem vi längtar efter när allt är för sent.

Jag lämnas med många frågor. Är det dödens land de hamnat i? Har världen gått under eller har de hamnat i en parallell värld? Och hur slutar det egentligen? Vad är innebörden och slutmeningen? Och så funderar jag väldigt mycket över vad den döda familjen innebar. Trots massor av frågetecken älskar jag den här boken och kommer säkert att tänka på den mycket framöver, även när det inte regnar...

En annan bra deckare av den där Cook

Jag läste ju en deckare, eller snarare spänningsroman som var riktigt bra och sträckläsande, av författaren Thomas H Cook som jag har skrivit om här . Jag ville läsa mer av Cook, men hans Det som göms under sten, var en besvikelse så den orkade jag inte ta mig igenom. Men Den svarta tjärnen, som han har fått något deckarpris som heter Edgar Award för, var riktigt bra. Den skiljer sig en del från den första jag läste, mindre vardag, lite mer ödesmättad, nästan lite mytisk. Dessutom blandar han det förflutna med nutid, vilket jag gillar. Påminner lite om Oates kanske, med något som lurar under ytan. "En fängslande berättelse om svek, passion och död", står det på baksidan och det stämmer.

Det hela börjar 1926 när en ung kvinna, miss Channing kommer till det lilla samhället Chatham. Hon ska undervisa i bild på Chathamskolan, och väcker nyfikenhet i det lilla samhället med sitt vackra utseende och sin frigjorda attityd. Snart börjar det gå rykten om miss Channing, och alla är inte så förtjusta i hennes ankomst. Hennes vänskap med en av de manliga lärarna på skolan ses inte med blida ögon. Det hände något vid den svarta tjärnen, och det enda vittnet är den unge Henry Griswald. 70 år senare är dramats huvudpersoner döda och skolan finns inte längre kvar. Henry ser han tillbaka på sitt liv och vad som hände den ödesdigra dagen vid tjärnen.

Bortgångna pappor

2007 var året där flera mammor dog i ungdomsböckerna (enligt Svenska Barnboksinstitutet som varje år analyserar barn- och ungdomslitteraturutgivningen och letar trender och tendenser). 2011 har det utkommit några böcker där det är papporna som omkommit och tonårsdöttrar som sörjer.

Fyra dagar, fyra nätter av Morgan Matson.
Amys pappa har precis omkommit i en bilolycka. Redan från början får man veta att Amy var med i bilen, men det är först långt in i berättelsen som man får veta om incidenten. Det är snygga återblickar genom hela boken vilket gör att man kommer Amy väldigt nära genom texten. Plötsligt slungas man tillbaka år, månader, veckor i tiden utan att det tappar fokus. För att gå vidare har hennes mamma sålt huset och flyttat till Connecticut och Amy ska nu flytta efter. Eftersom Amy inte kör ska Roger köra familjebilen, en kille hon inte sett sedan de var små. Resan blir helt enkelt inte vad hon tänkt sig. Såklart. Roadtripen blir en resa i minnen och i sig själva, både för Amy som tampas med skuldkänslor och sorg och för Roger som tampas med att försöka förstå varför hans flickvän dumpat honom. I boken finns kvitton, kartor, små anteckningar och spotifylistor. Det är en bra, trovärdig och välskriven road-book med omtumlande känslor.

Hjärtat power off av Josefin Schygge.
Jag har inte hunnit läsa den här men jag gillade Schygges korta men starka stil i Hatar att älska. Här handlar det om Sofie vars pappa precis har dött. Läs recension på Tonårsboken.

Mitt perfekta liv av Sarah Dessen.
Titeln syftar på Macys ouppnåeliga kamp av att vara perfekt. Efter att hennes pappa dött har hon ett enormt behov av att hålla allt i schack. Hon börjar göra sig själv osynlig och omärkbar. Något som hennes uberduktiga pojkvän är nöjd med och hennes mamma, som själv håller sin sorg under kontroll genom att arbeta dygnet runt. Men sommarviket för pojkvännen på biblioteket och de lugna ensamma veckorna blir inte som hon tänkt sig. Av en slump hamnar hon mitt i ett kaosartat arbete på cateringfirman Wish där det är allt annat än tyst och finslipat. Där jobbar Wes och den inrutade tillvaron börjar luckras upp, liksom hennes tankar kring hennes pappas bortgång och mammans tysta sorgarbete. En sån där bra tonårsbok med stora känslor utan att bli pekad på näsan.

På tal om familjedöd så går ju snart Peter Pohls bok Jag saknar dig, jag saknar dig upp på bio (19 augusti). Tårar förväntas.

En dåre fri

Kanske den modigaste bok jag någonsin läst. Ända sedan jag läste den någon gång i början av månaden juli på ett soligt Gotland, har den följt med mig. Jag har tänkt och tänkt på Eli, huvudpersonen och berättaren. Och hennes bisittare, rösterna i hennes huvud som den ena efter den andra flyttar in och blandar sig i hennes liv. Får henne att göra saker hon inte vill, får henne att fastna i sitt liv, hindrar henne från att komma loss. Men det jag tänkt mest på är Elis enorma självkänsla som trots allt finns där. När det gäller konsten och hennes skrivande finns inga hinder för henne. Skapa måste hon och alltså gör hon det. Och hon blir framgångsrik och hyllad samtidigt som hon i sitt privatliv är i helvetet.

Både inspirerande och en skrämmande insikt. Jag känner mig rikare på något sätt efter att ha läst En dåre fri av Beate Grimsrud.

Hört på biblioteket del 2

"Jag har bara läst i ungefär två år, men när man hittar en riktigt bra bok så är det ju så himla kul." Sade alltså någon till mig när jag jobbade på biblioteket och det tog ett tag innan jag över huvud taget förstod meningen, så inne i min egen läsvärld är jag. Att det alltså finns människor som inte läser böcker. Alls. Men som då kan börja plötsligt en dag och upptäcka att de älskar det. Det är ju det jag får ta fasta på i den ovan citerade meningen. Annars blir jag rädd.

I toppform

Ah, Siri Hustvedts senaste, The Summer Without Men, levde ju alldeles upp till förväntningarna. En väldigt speciell berättelse som gör intellektuella och filosofiska utflykter för att i nästa stund berätta en underhållande och spännande historia. Och det är många olika historier. Men alla handlar om kvinnor och olika stadier i en kvinnas liv. Och berättaren, den försmådda hustrun, under en period "hysterika", resonerar och argumenterar kring kvinnans roller. Hon finner en fristad hos sin åldrade mamma och mammans väninnor som alla befinner sig i slutet av livet. Samtidigt undervisar hon en grupp tonårsflickor och återupplever sin egen uppväxt.

En sak som jag verkligen fastnade för och som jag till och med tycker är rätt briljant, är blandningen av prosa, poesi och teckning. Alltså, berättaren är poet och skriver därför dikter som hon fogar in i sin berättelse för att det är hennes främsta sätt att uttrycka sig på. Det blir verkligen träffande när det handlar om något hon just upplevt och man får läsa hur hon tagit det till sig känslomässigt genom dikten. Och så finns det små teckningar på ett fåtal ställen som är jättefina och på något sätt säger så mycket om berättaren. Jag slås av hennes humor av självdistans.

På Chesil Beach

En dam kom in på biblioteket och frågade om den här boken för ett tag sedan eftersom hon skulle ha den i sin bokklubb, hon mindes dock varken titel eller författare men däremot något med kiselsten. Det tog alltså ett litet tag att få fram rätt bok och efter det blev jag själv nyfiken på innehållet i Ian McEwans bok På Chesil Beach.

Det är en kortroman som utspelar sig under en och samma junikväll i Chesil Beach på den brittiska sydkusten i början på 60-talet. Där har det nygifta paret Edward och Florence precis fått in sin bröllopsmiddag på hotellrummet och förväntningen inför stunden efter dallrar i luften. För Edward som något oerhört efterlängtat men osäkert och för Florence som ett skräckslaget oundvikligt närmande. Det engelska sextiotalets början tränger på det unga paret med en samtidssyn av äktenskap, sexualitet och livsstil som är allt annat än den kommande frispråkiga rocksynen. Genom middagens tuggor, vågskvalpets kluckande, kyparnas närvaro och skymningens annalkande låter Ian läsaren få blickar tillbaka till parets uppväxt, deras möte och inledande förhållande. Orsaken till Florence panikartade rädsla för den sexuella debuten finns endast som en svag underton, och man kan ana ett förgripande men det kanske är upp till läsaren att dra sina egna slutsatser om detta. Genom parets tankar fångas samtiden om en danande social revolution och en tid som radikalt kom att bryta mot den äldre generationens moraluppfattningar. Jag är svag för böcker som liksom denna utspelar sig under en mycket kort tidsram men fångar hela livsöden och tidsrymder, liksom En enda man av Christopher Isherwood. Det är koncentrerat och briljant i en medryckande prosaisk stil.