Tematrio - Påskekrim

Hade egentligen tänkt hoppa över den här veckans tematrio: jag läser ju aldrig deckare! Inte av något principskäl, utan helt enkelt för att det inte intresserar mig. Men så kom jag på att det skrivs en hel del kul böcker för barn inom deckargenren, så jag passar på att flagga lite för dem. Utan inbördes ordning, några författarskap som skriver barn/ungdomsdeckare och som råkar vara mina favoriter:

1. Petter Lidbeck. Oerhört duktig författare med ett brett författarskap. Hans böcker utmanar läsaren och utvidgar barnboksgenren. Vad får man skriva i en bok för barn? Böckerna om "Tre tjejer" är jättebra och riktigt läskiga. Riktiga brott, riktiga konflikter och känslor. Men allra läskigast tycker jag hans bok Flickan utan minne är, som lika gärna kunde hamna i deckargenren. Vad har hänt den lilla flickan som vaknar upp på en parkbänk utan minne? Och är kvinnan som tar sig an henne verkligen hennes mamma?

2. Kerstin Lundberg Hahn är igång med en ny deckarserie för barn. Första delen heter Bakom masken. Jag gillar nog den här boken främst för att författaren lägger fokus på att det finns många olika barn från olika kulturer och hemförhållanden i Sverige idag, och vilka problem och konflikter detta leder till, kanske framför allt för barnen själva, som ska försöka smälta in och anpassa sig i en miljö med så oerhört många olika regler och traditioner. I Bakom masken blir det hemlighetsmakeri som många barn tvingas till, tydligt. Man försöker dölja sina hemförhållanden, sina föräldrars situation och samtidigt försöker man hitta sin egen plats i ett myller av olika identiteter. Andra delen i serien ska läsas så fort jag får den i min hand!

3. Magnus Nordin (som har tillbringat sin barndoms somrar i socknen Hall på norra Gotland precis som jag!) har skrivit många ungdomsdeckare. Jag har några kvar att läsa och ser fram emot det. Nordin skriver med en hög skrämsel-nivå. det kryper under skinnet, man vänder sig om för att kolla att dörren är låst, man sträckläser.

Bästa barnböckerna 2008

Nu ska jag alltså försöka välja de bästa barnböckerna från 2008. Och det är aldrig lätt att göra sådana här listor. Eftersom jag jobbar som bibliotekarie så läser jag ofta de här böckerna med en viss målgrupp i tankarna: Vem kommer vilja läsa den här boken? Är det här en bra högläsningsbok, läsa-själv, läsa-lätt, tjejbok, killbok, osv. Det är alltså så jag tänkt när jag ursprungligen läst böckerna. De böcker som hamnat på listan här, är de som jag tycker håller på många plan och passar in i fler kategorier än bara en. Dessutom har jag personligen njutit mycket av att läsa dem! Jag har valt att göra två korta listor med tre böcker för lite äldre barn och tre för lite yngre (Eller Hcg och Hcf som vi säger på biblioteket).

För lite äldre:

Anton, jag gillar dig!, Peter Pohl. Det här är snarare en allåldersbok än en ren barnbok tycker jag. Man måste vara tänkande och ganska mogen för att ta till sig berättelsen om kärlek och beundran, svek och besvikelser mellan två små, men kloka barn. Men det är en lättläst bok med flytande och luftigt språk som jag tror kommer tilltala yngre läsare. Och det handlar dessutom mycket om fotboll och kompisar.

Den osynliga, Lise Indahl. Man kan älska den här boken för den mystiska stämningen, Maria Gripe-vibbarna i dagböcker som skrivs av en osynlig hand, skuggor och rörelser i ögonvrån och den fantastiska känslan när den osynliga väljer att visa sig. Och man kan älska boken för budskapet, det viktiga ämnet, debattinlägget i flyktingfrågan, problematiken med glömda gömda barn. Hur som helst är det en barnbok man inte får missa!

Den vita kameleonten, Petter Lidbeck. En deckare för barn med massor av spännande ingredienser. Vi har det otäcka mordet på en journalist som visste för mycket och den charmige men misstänkte polisen Timo som lägger in en stöt på Pellas mamma. Vi har en världsomfattande konspiration och lömska vackra kvinnor. Till slut är det kunskaperna från seglarskolan som blir avgörande för flickornas överlevnad. Spännande och fartfyllt av Petter Lidbeck som alltid skriver bra böcker för barn utan att väja för det som är allvarligt och läskigt.

För lite yngre:

Min lilla apa, Ulf Nilsson. Ömsint och enkelt berättat om en liten pojke som vill bli vän med en apunge. Alla de vuxna, stora människorna är rädda för babianerna och förstår inte det pojken känner: En längtan till djuren, till naturens mystik, en gemenskap han vill men inte kan nå. Det kan låta simpelt och tråkigt men faktum är att den här lilla boken innehåller en så mycket större berättelse om oss människor och vårt förhållande till naturen.

Jag, Dante och miljonerna, Frida Nilsson. Tokroligt och skrattframkallande om stackars Helge som blir lurad och utblottad och tvingas bo på en soptipp. Hans enda vän blir den malätna råttan Dante. Kärlek och vänskap växer fram mellan ruttna bananskal och snusätartävlingar. Jag tror det här kan bli en favorit att läsa högt ur under vårens bokprat.

Världens elakaste fröken, Petter Lidbeck. Den här elaka läraren är så utstuderat ondsint att man hissnar. Hon samlar information om elevernas svagheter för att till slut bryta ner barnen totalt. Befriande och förlösande för alla som går och har gått i skolan.

Tre tjejer löser brott

Petter Lidbeck har (hittills) skrivit sex böcker i deckarserien Tre tjejer. Jag har läst de tre senaste; Den hemliga koden (2007), Den döde sonen (2008) och Den vita kameleonten (2008).

Jag imponeras av Lidbeck. Han tar verkligen barn på allvar och väjer inte för svåra ämnen. Allt man som barn (och människa) konfronteras med idag genom media och andra intryck, får plats i hans böcker. De tre tjejerna, berättaren Pella och hennes bästisar, tvillingarna Tyra och Siri, som ibland leker detektiver, befrias från allt typiskt "flickigt". Men Lidbeck gör dem inte därför till pojkflickor. De är helt enkelt barn. Barn som går i skolan, går ut med grannens hund, går på stan och äter glass, går på bio, myser med mamma i soffan, surfar på Internet och funderar på massor av saker. Som vänskap, kärlek, utseende men även krig, våld och ondska. Och de tillåts också vara barn när de löser brotten. För de missförstår ofta, luras av elaka människor som utger sig för att vara snälla, vill väl men gör fel ibland. Och allt detta diskuteras förstås i böckerna; hur man kan bli galen av sorg, att ensamma människor kan bli lite konstiga och att vissa människor kan göra onda handlingar, helt utan anledning eller pågrund av sin egen osäkerhet osv. Samtidigt är böckerna spännande och överraskande. Vänskapen mellan tjejerna är roligt och varmt skildrad, likaså Pellas förhållande till sin mamma som lever ensam med Pella sedan skilsmässan. Och spänningsfaktorn är alltså dessutom hög, morden otäcka och mysterierna många. Man behöver inte vara barn för att roas av Lidbecks böcker.

Världens elakaste fröken

Harald och Elsa har världens elakaste fröken, Karin Karlsson. Hon hatar barn och går in för att systematiskt bryta ner och skada barnen så mycket hon kan. Först studerar hon barnen mycket noga och antecknar deras styrkor och svagheter i sin svarta bok. Sedan skrider hon till verket och väljer det bästa sättet att förödmjuka dem på så att de för all framtid förlorar sin självkänsla. Harald och Elsa är de blyga barnen utan vänner i klassen och när de finner varandra och blir vänner så hugger Karin Karlsson till direkt. Hon säger högt inför klassen att det har bildats ett nytt litet kärlekspar, och låtsas vara alldeles förtjust. Naturligtvis är detta det mest pinsamma Harald kan tänka sig och vänskapen avslutas snabbt. På liknande sätt splittras resten av klassen i frökens regi. Det slutar med att hon tappar masken när Harald äntligen vågar säga ifrån, och Karin Karlsson kastar sig över honom i avsikt att döda... Petter Lidbecks nya barnbok Världens elakaste fröken (2008) är rolig och spännande och författaren balanserar som vanligt på gränsen för vad man brukar räkna till barn- respektive vuxenvärlden. Och alla minns väl en och annan småsadistisk lärare från sin barndom?

Läs även andra bloggares åsikter om barnböcker, böcker, Petter Lidbeck

Flickor med och utan minne

Flickan utan minne, Petter Lidbeck (2004)

En flicka vaknar på en parkbänk och minns ingenting. Hon vet inte vad hon heter, hur gammal hon är, var hon bor eller vad hennes föräldrar heter. En frukthandlare hittar henne och ringer polisen som kör henne till sjukhuset där man konstaterar att hon är oskadd. Men fortfarande utan ett enda minne. En reporter publicerar hennes bild i tidningen och efterlyser hennes föräldrar. En kvinna ser artikeln och kör direkt till sjukhuset. Där säger hon att hon är flickans mamma och att flickan heter Lisa. Hon tar med henne hem. En man som druckit några öl för mycket brottas med sitt samvete över att ha orsakat en bilolycka som dödade en man och en kvinna, varefter han körde den oskadda men chockade flickan till en park och lämnade henne där. Flickan kan fortfarande inte minnas något, och känner inte igen sig hos kvinnan som påstår sig vara hennes mamma. Tvärtom börjar hon bli övertygad om att hon aldrig satt sin fot i hennes hem förut. Och kvinnan beter sig allt konstigare.

En tunn bok som i korta kapitel och med rakt och enkelt språk nystar upp en kedja av förfärliga händelser och missförstånd, där människors ensamhet och utsatthet tydliggörs. En fantastisk liten berättelse som fick mig att rysa. Frågan är hur ett barn skulle uppfatta den?


Hedvig och sommaren med Steken, Frida Nilsson (2007)

Programledaren för Hjärnkontoret är även författare och en riktigt bra sådan. Det här är tredje boken om Hedvig. Hon har sommarlov och flyttar ut på landet med sina föräldrar. Hon har inget att göra, känner sig ensam och rastlös. Farmor, som hon annars brukar vara mycket hos, har fått en propp och känner plötsligt inte igen sin familj längre. Hon borstar tänderna med skohornet och lovar bort sina värdefulla tennsoldater till Hedvig, något hon annars aldrig skulle göra. Som tur är flyttar Stefan, även kallad Steken, in i sommarstugan bredvid. Han kallas så för att han är tjock, han vill inte bada utan långärmat, och tjatar på Hedvig om att de ska bli ihop, eftersom alla andra i klassen är det.

Frida Nilsson är fenomenal på att beskriva känslor och stämningar. Hur känns det att vara nio år och få en ny vän? Att såra honom, vara elak och dum fast man egentligen inte vill? Hur det känns det när ens farmor plötsligt slutar tvätta sig? När hon dör? Hur känns det att tappa bort sin mammas kamera och sedan ljuga om det? Hur känns det att tro att man dödat sin egen farmor?
Små och stora tankar och känslor, viktiga ämnen, mycket humor och värme.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, barnböcker, skönlitteratur, recensioner