Bokcirkelbok - Nio nätter av Bernardo Carvalho

Det handlar om en ung antropolog som 1939 tar sitt liv under en forskningsresa i Brasilien där han studerar indianfolk. Sextio år senare försöker en författare ta reda på sanningen om händelsen. Det är många berättarröster, en febrig stämning och många frågor utan svar.

Jag läste inte ut den här boken. Jag gav upp efter många försök att komma in i den och började skumma de delar jag var intresserad av. Jag fick nämligen känslan av att det jag saknade - sammanhang och förklaring - inte skulle komma längre fram i boken. Själva stilen var helt enkelt inte sådan. Och det visade sig under diskussionen i bokcirkeln att jag hade rätt.

Fast jag måste säga att det inte är särskilt roligt att diskutera en bok man inte läst ut. Jag tycker inte man behöver inte läsa ut en bok om man inte vill/orkar, och att inte läsa ut en bok kan i sig vara ett förhållningssätt, en synpunkt i en diskussion, men det är onekligen svårt att hänga med i diskussionen när man bara har delarna och inte helheten. Alltså är inte jag rätt person att skriva om den här boken, eftersom jag inte läste klart den. Min åsikt är att boken var tråkig, stel och diffus Men under diskussionen framkom åtminstone i alla fall några mer nyanserade åsikter som här återges lite flyktigt som de stödanteckningar jag gjorde:

Vi hade ett splittrat intryck av berättelsen, det var svårt att få ihop historien till en helhet. Det som skapade spänning var inslagen av och problematiken kring "det exotiska". Det var svårt att förstå berättargreppet. Utformat som en dokumentärroman, men den formen hjälper inte innehållet att berättas eftersom historien mer handlar om något som kunde ha hänt, något flyktigt och mystiskt och inte något faktiskt dokumenterat. Vi ansåg också att det var en osympatisk och elitistisk huvudkaraktär som inte tyckte om "de andra" han själv undersökte, och detta fann vi som läsare svårsmält. Någon tänkte att han skildras som kolonialismen personifierad. Han är inte så intresserad av de främmande kulturer han möter, han vill egentligen att de ska vara intresserade av honom och det han kan tillföra. Men här förskjuts makten och han blir utelämnad åt de andra. detta sågs av oss som boken stora styrka. Sammanfattningsvis ansåg vi att det är en rätt svår bok som kräver sin läsare och tar tid att komma in i. Det bästa är de kursiva delarna som blixtrar till med ett vackert språk och en kännbar nerv.