Till försvar för boken (eller Brandmännen anfaller)

"Trollkraften finns bara i vad böckerna har att säga, på vilket sätt de syr samman universums tygbitar till en klädnad." Så vackert uttrycker Faber, en gammal professor, sig i Ray Bradburys dystopi Fahrenheit 451, när han ska förklara för Montag, bokens huvudkaraktär, på vilket sätt litteraturen är så betydelsefull. Det är alltså inte själva boken som föremål, utan kunskapen de besitter, som gör dem så fantastiska och samtidigt farliga. En annan sak som boken har när den är bra är kvalitet som för Faber i det här fallet är synonymt med struktur. Man ska kunna granska boken i detalj och ju fler detaljer desto bättre. Böckerna ska kunna visa upp "porerna i livets ansikte", både det vackra och det fula. "De goda författarna når ofta livet självt. De medelmåttiga snuddar flyktigt vid det. De dåliga våldför sig på det och slänger det på sophögen." Och så kräver boken gott om tid i stället för exempelvis TV:s omedelbara stimulans.

Den här romanen påminner oss om att vi måste låta saker ta tid, att vi måste fortsätta tänka och diskutera och inte bara söka enkel och snabb underhållning. Skriven 1953 är den fortfarande lika aktuell. Bradbury kritiserar den urvattnade litteraturen och kulturen som blir alltmer lättillgänglig och likriktad för att sälja bra och konsumeras snabbt. Den smala kulturen får svårt att slå sig fram i ett klimat där man inte orkar fundera över svåra ämnen eller läsa något som kräver tid och tankemöda. Precis som idag då...

Brandmännen i romanen släcker inte längre bränder, istället anlägger de bränderna, hos människor som har böcker. För i den här framtidsvisionen är kunskap och tänkande det farligaste som finns. Befolkningen kontrolleras och hålls i schack med hjälp av konstant stimulans och underhållning. TV-program visas på fyra väggar där du själv medverkar och tilltalas av skådespelarna som är mer verkliga och betydelsefulla än din egen familj. Filmer och berättelser har kortats ner till snabba sammanfattningar, ingen har tid eller ro att koncentrera sig på någonting en längre stund. Individerna matas med reklam och underhållning för att slippa tänka. Allt ska gå fort, låta högt och inge berusning och kickar.

Montag arbetar som brandman utan att ifrågasätta bokbränningen till han en dag möter Clarisse, en flicka som ser honom och talar till honom på ett sätt ingen annan gjort. Därefter kan Montag inte längre fortsätta leva som förut. Han upptäcker litteraturen, kunskapen och skönheten i de små detaljerna i världen.

Förutom att vara olidligt spännande och obehaglig, är Fahrenheit 451 viktig i sitt budskap och mycket vacker i sitt språk. Definitivt en ny favorit för mig och jag blir nu väldigt sugen på att läsa fler böcker av Bradbury!