18 juni 2010

Lisbeth Salander i Sopranoskrud

Det är inte ofta man läser en bok skriven under pseudonym. Det kändes lite spännande, med tanke på att det skulle vara en känd författare. När det visade sig vara Johanna Nilsson, som har skrivit bl.a. SOS till mänskligheten samt en del ungdomsböcker, som låg bakom kändes det lite otippat. Trodde kanske inte att hon skulle skriva en roman om en kvinnlig maffiaboss. Och dessutom en ganska våldsam sådan.
Boken handlar om Francy som är maffiaboss samtidigt som hon brottas med mammarollen. Hon har det ganska trassligt med äktenskapsproblem och barnuppfostran, men med jobbet trivs hon. Samtidigt är hon hela tiden på gränsen till ett sammanbrott och käkar sömnmedel och lugnande för att klara av dagen. Detta skulle kunnat blivit riktigt bra, eftersom det känns som att romanen har en feministisk anda över sig. Men det är något som saknas, och boken känns liksom osammanhängande och förvirrande. Karaktärerna är inte särskilt utmejslade och man tror inte på dem. Boken är nog inte meningen att vara realistiskt utan ganska utspejsad, men man kan ju faktiskt göra trovärdiga karaktärer ändå. De här känns ibland schablonmässiga.

När jag först läste den och skrev en recension så kändes boken lite som en frisk fläkt, men jag tror så här i efterhand att det var lite önsketänkande. Vilket är synd, för det känns annars som en bra story. Och vad med pseudonymen? Dessutom avslöjades den nästan med en gång efter att boken kom ut. Blev dock lite sugen på att se mer av hur Johanna Nilsson skriver.

Inga kommentarer: