1 juni 2010

Jag ger upp...




de här böckerna. Inte för att de är dåliga och inte för att jag egentligen inte vill läsa ut dem, utan för att de samlar damm intill min kudde. Egentligen avskyr jag att inte avsluta böcker. Men min hög är nu tjugo meter hög så jag sållrar lite, stoppar tillbaka dem på bibliotekshyllan för att låna om dem i framtiden. Dessutom har jag fått för mig att jag ska läsa in mig på de afrikanska författarna som kommer till Göteborg till hösten.

Senaste bokcirkelboken: Sofi Oksanens Stalins kossor.
Dubravka Ugresics Baba Jaga la ett ägg (ingår i mytserien, och jag hade verkligen sett fram emot den här, både för historien som verkar fantastisk och eftersom Baba Jaga har varit med mig sedan barnsben genom min mammas fantastiska sagoröst).
Alice Munros Nära hem. (Ska absolut läsas vid senare tillfälle).
Marguerite Duras Anteckningar från kriget (har kommit halvvägs och gillar verkligen den här men har pausat för länge för att komma in i den igen).
Gregory David Roberts Shantaram (för att den är så evinnerligt tjock och jag har tappat bort mig eftersom det kommit för många böcker emellan).

5 kommentarer:

Moa sa...

Visst är det svårt att bestämma sig för att ge upp en bok? Man kan liksom spara dem på hög hur länge som helst...

Jennie sa...

Ja verkligen, det är ju aldrig roligt att ge upp. Men jag tänker att högen sedan jul kan gå bort nu. Har dock en lika stor ny hög med mig hem...

Jennie sa...

Absolut ska de läsas, eller det är min ambition i alla fall. De behöver bara vila lite i min stora bokhög. Snart har jag sommarlov från ungdomsböcker & hinner gotta mig i vuxenlitteratur. När jag började jobba på bibliotek fick jag en sådan stressattack över alla böcker som bara väntade på att bli lästa och att man (i smyg) kunde komma undan tidsspärrar och dylikt som personal, nu känns det mer som att de står där och väntar och finns där. Har du läst mytboken om Baba Jaga? Hade varit kul att höra om den.

snowflake sa...

Läs mittendelen av Baba Jaga, det är den bästa!

Jennie sa...

Tack för tipset Snowflake. Är det någon mer som vuxit upp med sagan om Baba Jaga? Jag och mina vänner tjöt av förtjusning när mamma berättade den och levde sig in i rollen som den jagandes häxan i skogen.