lördagen den 20:e mars 2010

Vilken debut!

Ibland är det speciellt roligt att recensera böcker. När man får en riktigt bra debutant i brevlådan, känns det extra spännande. Ett uns svartsjuka kommer över mig när jag läser boken, för det känns som att texten flyter så lätt. Läste dessutom i en intervju med Anette Kindahl, att det var den första roman hon har skrivit. Någonsin. Hon har inte ens ett par halvfärdiga manus liggandes. Och det är med den hon nu debuterar. På Bonniers. Hon har alltid vetat att hon skulle bli författare, men det var först nu hon tog tag i det. Och det med rätta!
Berättarjaget Sarah arbetar med katalogisering på ett museum, vilket författaren själv har erfarenheter av som intendent på Norrköpings museum. Det är en mystisk och gåtfull historia som målas upp. Påverkad av miljön på museet och de gamla föremålen flyttas Sarah tillbaka i tiden. Hon börjar fundera kring sin egen släkts förflutna, som visar sig att den har beröringar med nazismen och den tiden Hermann Göring var i Sverige. Jag gillar verkligen det temat i boken. Om hur vi inte kan låta bli att påverkas av det förflutna. Kindahl blandrar dåtid med nutid på ett skickligt sätt. Det vilar också ett mystiskt skimmer över romanen. Jag gillar också när där det känns som att något lurar under ytan. Detta har Kokongen. Den har inte allt, men den fångar mig. Och det är inget dåligt sätt att debutera på!

2 kommentarer:

Moa sa...

Vad bra och spännande den här boken verkar! Den vill jag verkligen läsa!

Maria sa...

Verkar intressant. :)