18 september 2009

Finurliga Frimansson



Jag läser inte mycket inom deckargenren. Har nog lite svårt för det traditionella upplägget, kommissarie löser mord. Så när jag som bibliotekarie ska rekommendera något ur genren kan det bli svårt. Ofta blir det något åt det psykologiska hållet, som Inger Frimansson. Nu har jag en till att tipsa om. Den heter Råttfångerskan och är hennes senaste roman.

Råttfångerskan är skriven ur främst två kvinnors perspektiv. Rose och Ingrid. Den gemensamma nämnaren kvinnorna emellan är förläggaren Titus Bruhn. Han är Rose före detta och Ingrids nuvarande kärlek, och det är kring dessa relationer historien kretsar. Det har också med råttor att göra, vilket inte gör denna hårresande historia mindre läskig. Det visar sig att en av kvinnorna har råttor som husdjur springandes över golvet. Som en liten extra krydda läste jag boken som nyinflyttad i ett rum med möss krypande i väggen. Eller var det råttor...

Denna krydda kan man förstås klara sig utan, den är tillräckligt kuslig, eller för att använda en gammal deckarkliché, riktigt spännande. Det är en otrolig bladvändare med ett befriande oförutsägbart slut.

3 kommentarer:

Moa sa...

Det är så roligt när man lyckas pricka in läsningen så att man läser om råttor och samtidigt har dem i väggarna... Eller läser om en tågresa medan man själv sitter på ett tåg. Man brukar få väldigt starka minnen av boken efteråt!

Elin sa...

Exakt! :-) Det blir liksom ett metaperspektiv. Den här boken är nog nåt för dig också.

Moa sa...

Säkert! Jag gillar verkligen Frimansson!