Mina föräldrar läste mycket Elsa Beskow för mig som barn. Därför passade det bra att gå med dem och se Elsa Beskow-utställningen på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Inte många barn var där. Desto fler 40-talister och uppåt, som stod nära och läste högt för varandra ur sagorna. En och annan i min ålder också. Barnen till 40-talisterna. Så jag funderar, hur funkar Elsa Beskow idag?
Mina Beskow-favoriter är många; Hattstugan, Sagan om den lilla gumman, Tomtebobarnen, Tant Brun Tant Grön och Tant Gredelin, Solägget och den lite bortglömda men fantastiska Resan till Landet Längesen... Hattstugan fascinerade och skrämde med "först fick de riset smaka, sen fick de honungskaka". Skuld och skam, men sedan förlåtelse med honungskakan. Det var tur tyckte man som barn, att de fick honungskaka efteråt. Men jag kunde ändå inte riktigt släppa riset. Man får ju inte slå barn... Sen tyckte jag att det var roligt att tre tanter och en gubbe bodde ihop i Tant Brun... Tyckte det verkade mysigt att det var mest tjejer. Sagan om den lilla gumman med katten som försvann, hade den lugnande raden att han "kanske ändå att han kom hem till slut". Raden som fick läggas till 50 år efter publicering, eftersom så många barn blev så ledsna. Snacka om läsarrespons! Men främst tror jag att jag berördes av fantasin och mötet med naturen hos Beskow. Solägget som var en apelsin och trädstammen som blev en drake i Landet Längesen. Vem har inte som barn "sett" drakar, troll och andra väsen i stubbar och stenar?
Därför tror jag också att Elsa Beskow berör barn än idag. För att det är fantasi, fantastiskt vackra målningar (i akvarell!), och de klassiska sagoingredienserna. Men riktigt säker är jag inte efter att huvudsakligen arbetat med vuxenlitteratur. Jag vet att Beskow fortfarande lånas. Kanske någon barnbibliotekarie vet; Går hon hem hos barnen än idag?
Mina Beskow-favoriter är många; Hattstugan, Sagan om den lilla gumman, Tomtebobarnen, Tant Brun Tant Grön och Tant Gredelin, Solägget och den lite bortglömda men fantastiska Resan till Landet Längesen... Hattstugan fascinerade och skrämde med "först fick de riset smaka, sen fick de honungskaka". Skuld och skam, men sedan förlåtelse med honungskakan. Det var tur tyckte man som barn, att de fick honungskaka efteråt. Men jag kunde ändå inte riktigt släppa riset. Man får ju inte slå barn... Sen tyckte jag att det var roligt att tre tanter och en gubbe bodde ihop i Tant Brun... Tyckte det verkade mysigt att det var mest tjejer. Sagan om den lilla gumman med katten som försvann, hade den lugnande raden att han "kanske ändå att han kom hem till slut". Raden som fick läggas till 50 år efter publicering, eftersom så många barn blev så ledsna. Snacka om läsarrespons! Men främst tror jag att jag berördes av fantasin och mötet med naturen hos Beskow. Solägget som var en apelsin och trädstammen som blev en drake i Landet Längesen. Vem har inte som barn "sett" drakar, troll och andra väsen i stubbar och stenar?
Därför tror jag också att Elsa Beskow berör barn än idag. För att det är fantasi, fantastiskt vackra målningar (i akvarell!), och de klassiska sagoingredienserna. Men riktigt säker är jag inte efter att huvudsakligen arbetat med vuxenlitteratur. Jag vet att Beskow fortfarande lånas. Kanske någon barnbibliotekarie vet; Går hon hem hos barnen än idag?
5 kommentarer:
Vad sugen jag blir på att åka dit och titta på utställningen!
Det har funnits en t-shirt med en text om tre kvinnor som levde ihop, den var lite dubbeltydig sådär, och så var det silhuettbild på tanterna Brun Grön Gredelin ovanför texten. Jag tror till och med att jag köpte en, men gav bort den till en kompis. Men var? Varifrån? Minnet sviker mig. Och den finns säkert inte kvar...
Innan semestern stod jag och min barnbiblioteks-kollega och suckade över bilderbokstrågen som blir så överfulla på sommaren. Kanske att man kunde gallra ut något? Beskow till exempel, där vi har ca sju ex av varenda bok. När vi började titta igenom böckerna så var de väldigt lite slitna och inte jättemycket lånade. Ändå är det svårt att gallra bort klassiker... Min erfarenhet är att det mest är mor- och farmödrar som lånar Beskow till sina barnbarn eftersom hon ju är så "trevlig". Barnen själva faller nog för andra typer av omslag och bilder idag.
Snowflake, vilken t-shirt! Den borde man ju ha!
Moa,
Jag hade mina aningar om att det var så det låg till. Tror inte heller att barnen av idag dras till Beskow "självmant". Men bilderna är ju vackra.
Skicka en kommentar