varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?

Christer Hermansson är en av Sveriges mest kända bibliotekarier och nu har han släppt en pocket där han samlat krönikor, debattartiklar och lite allmänt filosofierande kring yrket. Christer Hermansson har mycket åsikter, senast så angrep han vad som går under benämningen bibliotek 2.0 (typ hur biblioteken kan använda internet interaktivt)och den kommersialisering av biblioteken som han anser är en skadlig utveckling för folkbiblioteken.

Jag älskar Ich bin ein bibliothekar och hade stora förväntningar på den här boken, att jag skulle humma, hålla med och känna mig lite stärkt och fått nya infallsvinklar. Det gör jag dock inte alls, snarare är jag mest förvirrad. vad vill boken? vad vill christer Hermansson. Kanske är det jag som har svårt att läsa mellan raderna men jag förstår verkligen inte när Christer H. är ironisk och när han är allvarlig. ofta tänker jag att texterna tuffar på bra för att typ mitt i bara vridas om och så fattar jag intenging, var det första delen som var ironisk eller andra? eller är det medvetet att det är tokmotsägelsefullt? och vad är det för viktigt med läderbyxor? varför tjatar han så om läderbyxorna? jag är vegetarian och skulle aldrig ta på mig ett par läderbyxor, jag är dessutom inte medelålders man med rockförflutet så det känns inte riktigt aktuellt. Jag kan bli så trött på den här hetsen som finns inom bibliotekarieyrket, jag har svårt att tänka mig en bransch som är mer besatt av sin egen yta och framträdande än biblioteksbranschen. och det känns ju inte riktigt som en slump att det är en bransch som är dominerad av medelålders kvinnor med dåligt betalt och med kulturintresse. varför får inte vi kulturtanter vara just kulturtanter, varför måste just vi ta hänsyn till att andra människor inte klär oss som oss när vi klär oss för en dag på jobbet? För det är just där jag tycker den springande punkten är, att diskussionen rör sig kring hur vi ska förändras för att locka besökare och där dras inte gränsen vid hur biblioteket ska vara utformat elelr vad som ska finnas där utan där ska även bibliotekarierna synas, granskas och dömas.
jag hade önskat att Christer Hermansson skulle komma med något nytt men det är samma diskussion där, han tycker att bibliotekarier ska bli tuffare och mer världstillvända och det ska ske genom att bjussa på sprit och ha läderbyxor. och om man som jag är ett ungt bibblo som redan som tolvåring passade in i kulturtantstereotypen (och sen har det bara blivit härligare med åren!) så blir man lite trött, för hur jag klär mig har inget med hur jag är som bibliotekarie och det hör inte hit.
men såklart handlar boken om mer än bara bibliotekariers kläder, den handlar om bibliotek, bibliotekspolitik och bibliotekarier på svenska folkbibliotek. och som debattör tycker jag Hermansson fungerar bättre än när han ska vara både tokrolig och allvarlig i sina krönikor. samtidigt tycker jag itne att han som debattör kommer med något egentligen nytt.

Det här blev långt och jag har nog mer att gnälla på egentligen. det enda som återstår är väl helt enkelt att sjäölv skriva den där boken om bibliotekspolitik som jag vill läsa? och tills dess läsa om Ich bin ein bibliothekar som fortfarande är en liten pärla.