Böckerna om Spiderwick

När jag läst den första boken blev jag glad. Äntligen spännande och underhållande fantasy för lite mindre barn. Lätta att läsa själv, fina bilder, "snälla" monster... Tony DiTerlizzis illustrationer är välgjorda och roliga att titta på. Man har lagt ner energi på att få detaljer i boken att verka autentiska så att man som barn ska kunna tänka sig att detta är verkliga dokument. Det handlar överhuvud taget mycket om verklighet kontra påhitt. Barnen i böckerna hittar en fälthandbok med övernaturliga väsen som en släkting en gång skapat. Först måste de övertyga sig själva om att det som sedan händer är på riktigt och därefter omvärlden som tappat förmågan att se alla oknytt som härjar kring barnen. Här skapar textförfattaren Holly Black en konflikt som gör böckerna intressanta. Huvudpersonen Jared har problem med att tygla sin ilska efter det att deras pappa lämnat dem. Han har redan klassats som bråkstake i skolan och när oförklarliga saker börjar hända omkring honom får han genast skulden för allt. Hans ilska och frustration växer hela tiden och jag (som vuxen läsare) börjar strunta i monster och vättar för att i stället undra hur Jareds kris ska sluta. Till slut får han verkligen konfrontera sin pappa men det hela slutar i något av ett antiklimax när pappan visar sig vara ärkemonstret i förklädnad. Den riktiga uppgörelsen uteblir alltså och i stället för att bli rentvådd får Jared byta skola. Snopet, tyckte jag.