Nymåne, Diana Abu-Jaber (2006) Öppnade boken med förväntningar på en färgrik och fyllig historia om exil och lidelsefullt trånande. Baksidestexten utlovar: ”En aktuell roman om invandrade Irakier i dagens LA som gränsar mot Scheherazades berättarkonst.” Önskade mig mustiga maträtter, (och visst är det svulstiga baklavatillredningar, dignande beskrivningar av arabiskt kaffe, saffransdofter, vitlöksskal och russin), bultande kärleksåtrå (och visst det är drabbad oväntad kärlek under stjärnhimmel), och en ingång till arabisk litteraturhistoria (och jo, visst några litterära referenser anges), men det faller ganska platt. Sirine, 39 år, ogift och boendes hos sin farbror, faller handlöst för litteraturläraren Hanif som brottas med svarta minnen från Irak, och en invecklad kärlekshistoria med vilsna personer målas upp. En bestseller för en vecka på stranden absolut, men kan inte förstå det ”strålande mottagandet” som boken fått i USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar