Silverhästen och Hermelinen, Lene Kaaberbøl (2006 och 2007)
Kaaberbøls böcker om Skämmerskan och hennes dotter Dina var ju så himla bra, bara det att ha en superkraft som gör att man kan få människor att skämmas för sina synder... Genom sin blick... Och så Dina och hennes utanförskap eftersom ingen vill eller vågar vara med henne. När hon till slut träffar en människa som kan titta henne i ögonen utan att skämmas för sina brister och sin fattigdom, så vinner hon sin första riktiga vän. Allt i en miljö av drakar och hästar och borgar och lönnmördare. Härligt.
Böckerna om Kat är nästan lika bra. Kaaberbøl är fantastiskt duktig på att teckna inkännande och nära porträtt av flickor i brytningsåldern mellan barn och vuxen. Den här gången är det inte någon magisk kraft som håller den unga hjältinnan tillbaka utan hennes hetsiga temperament som är en produkt av båder gener och långvarig misshandel. Den nedtryckta ger tillbaks på allt och alla hon kommer åt. Men Kat visar sig också ha talang för att bli bredinari, en som kan tämja och rida marhästar. I världen där Kat bor är det kvinnorna som regerar och äger gårdar och mark. Männen lever ett kringflackande liv utan fasta hem tills de svär trohet åt sin Maestra. Enligt legenden måste männen leva så som straff för att de en gång i tiden styrt över och till slut förstört världen genom att bygga skyskrapor och skapa miljöförstöring. Konflikten i den här världen, som Kat naturligtvis blir indragen i, går ut på att några män börjar göra revolt mot systemet och i stället utpressar och förslavar kvinnorna. Lyckligtvis har de inte en chans. Feministfantasy?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar