Det femte barnet - Doris Lessing

Det femte barnet är Ben, snarare ett urtidsdjur än barn, omöjligt att ha bland levande, omöjligt att släppa ifrån sig. Ben föds som femte barnet i en lycklig familj, en familj med visioner och utstakade vägar. De vill alla ha släktsammankomster i det stora huset och allt ska som skimra och värma. Men Ben omöjliggör det här och vad gör man då? När en blir ett hinder för många? Vilka handlingar är ett val?

Jag har läst någonstans att Lessing menar att man inte alls behöver läsa Det femte barnet som en realistisk historia, man kan läsa Ben som en symbol för problem i en familj och det försvårade läsningen för mig. Jag läste boken just som en riktig händelse och funderade en del på hur Ben kan vara en symbol. Och isåfall symbol för vad? Jag hade nog läst med större behållning om jag inte hade läst något om den före men lätt att vara efterklok.

Jag tyckte om boken, jag tycker om skildringen av en familj som är splittrad och som inte riktigt kan göra något åt det. Det framstår precis som så svårt det kan vara. Att inte göra val för att det inte går att välja mellan t.ex sina barn men att det valet ändå sker fast inte utsagt. Hur svårt det är att vilja göra rätt men sedan blir det fel ändå. Det är moderskärlek utan biologistiskt mumbojumbo och det är en bedrift då Lessing beskriver just en familj där alla utom mamman klarar av att släppa taget och rädda sig själva.

Många har läst Det femte barnet tillsammans med Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver och det ska jag också försöka göra. Tror det kan vara en intressant jämförelse. Och sedan kan man läsa Nineteen minutes av Jodi Picoult (svensk översättning?) som the girl least likely gjort och jag anar att man kan fortsätta nästan hur länge som helst. Det är något med barn och ondska i kombination som gör bra historier.

/ida