Maersk Dubai 1996. Stort hav. Två män. Stor dröm. Mitt ute på Atlanten en mulen dag i mars upptäcks två utmärglade fripassagerare ombord på ett containerfartyg på väg till Nordamerika. Till besättningens fasa tar den taiwanesiska befälhavaren det ödesdigra beslutet att dumpa männen på en flotte och låta dem oförstådda försvinna i havet. Besättningen skräms till tystnad och fartyget behåller fart och kurs. Den kanadensiske journalisten Robert Hough, som fick sitt genombrott med den kritikerrosade och prisbelönta debutromanen Tigertämjerskans bekännelser, har skrivit Fripassageraren (2006) som bygger på en sann berättelse och vittnar om verkligheten för tusentals flyktingar världen runt. Med global stenhård konkurrens, tidspress och lågavlönad underbemannad besättning har varje sekund ett pris, och priset är högt. Säkerhetskraven i dagens hamnar är extrema, och i praktiken är det omöjligt att sätta iland en dokumentlös fripassagerare i följande hamn som reglerna säger, då kostnaderna för dessa människoliv är skyhöga. De som ändå tar sig ombord låses ibland in för att kanske släppas av i ett land som inte är lika petigt, andra går samma öde som bokens personer. Några veckor senare på Maersk Dubai upptäcker båtsmannen Rodolfo Miguel en ny fripassagerare ombord. Men istället för att lyda order riskerar han sitt liv och gömmer honom. Fripassageraren bygger på stor efterforskning samt intervjuer och är en svidande sanning om flykt från förtryck och förföljelse, om lockelse och förhoppning om frihet, om globaliseringens förlorare- de rättslösa flyktingarna, men också om att våga sätta sig upp mot överheten.
En annan stark skildring om utsatthet och förtryck är Begrav mig stående (1995) om zigenarna och deras historia. Jag läste boken medan jag färdades fram på ett tåg genom rumänska landskap, och det gjorde ont att läsa den och samtidigt blicka in i påtagliga gränser som strukturerar människor efter fördomar. Under flera år reste Isabel Fonseca runt genom det postkommunistiska Östeuropa, där hon bodde tillsammans med zigenare under olika förhållande, och resultatet blev en rasande rapport med en historia om det som ingen vill kännas vid. Boken tar med oss genom romernas historia, en resa genom århundraden av förtryck som saknar motstycke i världens historia och som fortsätter än idag. Myterna kring romerna som exotiska varelser med rastlöshet i blodet, som de främmande nomaderna, som de stjälande långkjolade obehöriga är många och seglivade. Resan genom de nya demokratierna vittnar om våld, hat och utsatthet, om kamp för överlevnad i samhällets ytterkanter, om assimilering och förlust av traditioner och språk, om ett folk som offras, om och om igen. Det är en stark skildring där de personer som möts på vägen får ge röst åt sina berättelser. Jag hisnar över brutaliteten, stannar upp vid bokens fotografier av sotiga leenden, blickar ut genom rutan, passerar de byar som så sent som under 90-talet brändes ned i jakt på zigenarna, på de redan svaga och kuvade, läser vidare och brottas med mina egna fördomar.
/jennie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar