Textappeal: Bästa filmerna 2007

Först när jag tänkte efter kom jag inte på så många bra filmer under året 2007. Kanske bara fyra-fem stycken. Men till slut blev det ändå en lista på tio och några bubblare därtill. Dessutom kom jag på en hel massa jag inte har sett men som jag gärna vill se. Så det blir videobutiken nästa för dem.
Det är alltid svårt att göra listor, men dessa tio är filmer jag berörts av på olika sätt. Alltså spelar ordningen inte så stor roll. De första fem beskrivs lite mer ingående. Håll till godo:

This is England Regi: Shane Meadows. Med bl.a. Thomas Turgoose, Stephen Graham, Jo Hartely. Autentisk och äkta känsla i regissören Shane Meadows (se också hans Dead Man’s shoes!) delvis självbiografiska drama. Skildrar den unge faderlöse Shaun, och hans sökande efter en tillhörighet. Han finner kamratskap och identitet hos ett Skins-gäng. En skildring av en ofta missförstådd subkultur, men framförallt ett tidsdokument av Thatchers England och den stämning som rådde. Se den också för musiken, kläderna och de fantastiska skådespelarna. Vilka karaktärer! Men filmens pärla är och förblir Thomas Turgoose som är en naturbegåvning i rollen som den 12-årige Shaun.
Little Children Regi: Todd Field. Med bl.a. Kate Winslet, Patrick Wilson. En film som har liknats vid American Beauty, vilket inte är en helt tokig jämförelse. Här finns samma amerikanska förortstristess och längtan bort. Filmspråket är magiskt och en alldeles speciell stämning byggs upp i filmen som är byggd på Tom Perrottas roman med samma namn (sv. Som små barn.) Dramat skildrar en desperation och vuxna människor som inte vill vara vuxna. Undertryckta känslor kommer upp till ytan och får konsekvenser för alla inblandade. Vid sidan av dramatiken glimrar filmen till i ett par oförglömligt komiska scener. Kate Winslet är fullkomligt enastående i sitt porträtt av den desperata hemmafrun.
Pan’s Labyrinth Regi: Guillermo del Toro. Med bl.a. Ivana Baquero, Sergi López, Maribel Verdú. En vacker saga som är så mycket mer än så. Det är spanskt 1940-tal och flickan Ofelia flyttar med sin mamma för att bo hos sin nya styvfar, den elake kapten Vidal. Ofelia, som helst uppehåller sig i böckernas värld, dras in i ett verklighetsflyende äventyr. Att filmen, vid sidan av magin och sagan, också skildrar en verklighet tilltalade mig. Realismen, politiken och fascismen vävs samman med magin och verklighetsflykten. Detta gör filmen till något utöver sagofantasy såsom Narnia eller Den oändliga historien. Pan’s Labyrinth är mörk, skrämmande och eftertänksam samtidigt som den är ändlöst vacker och liknar inget jag tidigare sett.
2 dagar i Paris Regi: Julie Delpy Med bl.a. Julie Delpy, Adam Goldberg. Detta är en film för er som, likt mig, är svag för pratiga relationskomedier à la Woody Allen i hans glansdagar. Och då pratar vi Hannah och hennes systrar, Annie Hall och neurotiska människor. För i den här filmen pratas det. Hela filmen är uppbyggd kring konversation efter huvudrollsinnehavarens Julie Delpys eget manus. Delpy står även som regissör och har castat sina egna franska föräldrar i rollerna som hennes föräldrar i filmen. Kulturkrockarna som Delpy och hennes amerikanske pojkvän, spelad av Adam Goldberg, stöter på, kan ses som lite typiskt klyschigt fransk-amerikanska. Men Delpy lyckas komma runt det och filmen är bara otroligt rolig och charmig. Goldberg, som fått oförtjänt dålig uppmärksamhet senaste tiden, är suverän som Seinfeldskt paranoid och smått hypokondrisk pojkvän. Hans ständigt förvirrade ansiktsuttryck är obetalbart.
Darling Regi: Johan Kling. Med bl.a. Michelle Meadows, Michael Segerström. Enligt min uppfattning den förmodligen bästa svenska filmen det här året. Även en av få svenska filmer som på senare tid beskrivit klasskillnader. För den här filmen handlar om klass och ytlighet. En skildring av ett kallt samhälle där människan glömts bort. Här sker ett otippat möte mellan 20-åriga Eva som hänger runt Stureplan och 60-årige Bernard som är nyskild och uppsagd från jobbet. Ödet för dem samman på ett likartat sätt. Innan dess skildras huvudpersonernas kontrasterande liv, där den gemensamma nämnaren är en isande ensamhet och kontaktlöshet. Men vid sidan om detta skildras en svart komik, ömhet och mänsklighet. Scenen när Bernard och Eva ser varandra och vinkar, hon i den snygga bilen och han på SL-bussen, är bara vacker, så vacker.
Notes on a scandal Regi: Richard Eyre. Med bl.a. Judi Dench, Cate Blanchett. Drama med thrillerkänsla. Vänskap uppstår mellan lärarinnan Barbara Covet (Dench) och den nya vackra lärarinnan Sheba Hart (Blanchett). Med en sådan rolllista förväntas superbt skådespeleri, vilket uppfylls med råge. En spännande och sorglig film om vänskap och ensamhet.
The Departed Regi Martin Scorsese. Med bl.a. Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson. Nervig thriller och magnifikt skådespel av framförallt DiCaprio och Nicholson. Scorseses bästa på länge.
The Queen Regi: Stephen Frears. Med bl.a. Helen Mirren, Michael Sheen, James Cromwell. Oväntat rolig film där man kommer nära “The Queen”.
Blood Diamond Regi: Edward Zwick. Med b.la. Leonardo DiCaprio, Djimon Hounsou, Jennifer Connelly. Både action och drama i detta rafflande äventyr om ett angeläget ämne. Den illegala diamanthandeln och dess konsekvenser, får kritik i denna över två timmar långa film där man sitter som på nålar.
Direktören för det hele Regi: Lars von Trier. Med bl.a Jens Albinus, Peter Gantzler, Iben Hjejle. Ett välanvänt ord som skruvat, tycker jag passar denna Lars von Triers senaste komedi. En konflikträdd chef har uppfunnit en fiktiv chef att gömma sig bakom. Med en skådespelares hjälp ska nu chefen äntligen framträda. Fantastiska förvecklingar och missförstånd uppstår.