bland monster, skuggor och almandrar.

Nu har jag läst lite Hcg-Hcf-böcker vilket var behövligt. Så svårt att rekommendera när man egentligen bara chansar och går på vad andra sagt.

• Den försvunna staden och Silveramuletten (almandrarnas återkomst, del I och II) av Jo Salmson och Peter Bergting.

Rian är människopojke och bor med sin farfar i Skråbergen. Där får han berättat för sig om almandrarna som levde i skråbergen för flera hundra år sedan men försvann mystiskt då de använde sin trollkraft till att skydda jorden mot de onda varelser som de ständigt kämpade emot. Almandrarna är trots detta inte gott sedda, barnen varnas för dem och det sägs att om man ser en almandrer i ögonen är man hjälplöst förlorad till dem och man ska aldrig be en almandrer att komma in för då är man också förlorad och de har en i sitt våld. Ber en almandrer att komma in är precis vad Rian gör men han lär sig snabbt att almandrar inte är de hemska odjur som han trott utan goda varelser som kämpar för att kunna komma tillbaka till jorden. det är nämligen så att när de räddade jorden från de onda varelserna så blev de själva instängda i skuggornas värld, en värld så hopplös att den suger ur dig all kraft och lämnar dig i en värld där du inte kan känna alls, varken smärta eller glädje. Den försvunna staden är första delen där Rian träffar en almander för första gången och ställs inför ett problem bara han kan lösa. I del II blir han återigen kontaktad av almandrarna och även nu måste han visa stort mod för att hjälpa dem ännu en gång. Som bihistoria löper berättelsen om Rian och farfar som har det extremt fattigt och besvärligt men som har en fin relation och kämpar för att kunna bo kvar på Skråberget och inte behöva flytta in till staden i Skråbergets närhet.

Jag är ju inget större fan av fantasy, jag har knappt läst något alls, någon Eddingbok slank nog ner i gymnasiet man annars inte alls. Så det är lite svårt att veta om det är genren eller just de här böckerna som jag inte gillar. (kom gärna med kommentarer!) Det går inte att skaka av sig känslan att den här fantasyserien mest vill rida på ett nyväckt fantasyintresse och annars inte hade blivit skrivna. Personerna är platta och handlingen är enklast tänkbara. Öppning-problem-lösning-avslut. Det känns som en pappersprodukt där alla karaktärer, händelser, väsen och platser är tagna någonannanstans ifrån. Dock kan de säkert fungera som bladvändare för barn som inte är storläsare, de är väldigt spännande på det sättet och det är ju någonstans en klassisk saga mellan ont och gott och sådana har väl sin publik?

• Habib -meningen med livet av Douglas Foley.

Nu till något helt annat: första boken i succéböckerna om Habib. Habib går i femman, bor i Alby, har två syskon -en jobbig storebror och en söt lillasyster och han är kär i Paris i parallellklassen. Och nu måste han skriva dagbok för hans fröken tvingar honom! Dagboken är alltså den text vi får läsa, en text som Habib snabbt bestämmer inte ska få läsas av hans föräldrar, bara av fröken. Habibs liv är fullt av innehåll, han spelar fotboll, spanar på Paris, äter pizza hos sin kompis pappa, får godis av hans andra kompis pappa som har kiosk, och så får han en hund, en liten chihuahua som hans bror egentligen får men inte vill ha då han önskade sig en pitbull.

Det är ett smart drag som fungerar att texten får vara i dagboksform. Foley lyckas skickligt bredda och fördjupa texten genom att bara antyda saker som Habib tolkar på ett sätt men som en vuxen läsare förmodligen ser på ett annat sätt. som Habibs storebror som enligt Habib är värsta stora lögnaren när han sitter på sitt rum och dagdrömmer om något annat och önskar sig en pitbull för att få respekt medan vi kanske ser något annat, något skörare än vad en elvaårig lillebor kan uppfatta och se. Det är fina teckningar av förorten, hur praktiskt det är för Habib att de flesta vuxna i hans och hans vänners verklighet är pizzabagare, kioskägare och annat man kan ha nytta av som barn. Och hur irriterande det är med tanter på tunnelbanan som inte nöjer sig med att han kommer från Alby och är född på Huddingesjukhus. Jag förstår verkligen att Habib har blivit en succé och det känns lite som att det gått en kollektiv bibliotekarie-lättnad-suck när Habib först kom. (Lite som när snabba cash kom och det plötsligt var enklare att rekommendera en bok till ickeläsande yngre män.) Det är så himla skönt att det finns bra böcker som berättar något som är intressant för en grupp som annars är svår att nå. Jag har kanske letat dåligt men jag kan inte komma på mycket som riktar sig till barn som behandlar förorten och nysvenskar (ge mig ett annat ord!) på ett icke problemorienterat sätt. Kan nog inte komma på någon problemorienterad bok heller för den delen. Det kommer ju in i ungdomsböckerna men för dem under finns det inte mycket. Det är tråkigt, böcker handlar ju om idenifikation också. Habib rekommenderas varmt iallafall. alltid något.

• Betty och skuggorna av Carina Wilke

Betty har ett vanligt liv med skola och vänner (hon verkar gå i mellanstadiet men mer definierat är det inte vad jag minns) men sakta börjar något förändras i klassen. Bettys klasskamrater börjar alltmer rätta sig efter vad en säger, den elaka och dominanta Katja och den som är mest utsatt för Katjas elakheter är Tove som trots att hon är ett offer inte enligt Betty beter sig som ett. Samtidigt träffar Betty på de mest fantastiska gröna ögon som visar sig sitta på hennes parallellklasskompis Hampus. En konstnär som ska lära dem att teckna porträtt får en viktig roll då han visar på saker som hänt i klassen som de själva inte kan se.

Boken brukar efterfrågas av lärare och jag har länge varit nyfiken på den då jag från en annan bibliotekarie hört att den inte alls är bra. Först förstår jag ingenting men när jag tillslut läser baksidan förstår jag mer. Böckerna om Betty är tre till antalet och de tar alla upp tre olika dimensioner av begeppet mobbning. Betty och skuggorna som jag har läst handlar om åskådarna och medlöparna. Det förklarar varför både mobbaren och den mobbade är i skymundan och att ingenting förklaras av deras beteende. Utan den vetskapen blir det helt obegripligt. Först tyckte jag väldigt illa om språket, det kändes platt, tråkigt och mycket som att en vuxen skriver för någon som förstår mindre, ett barn. Efter ett tag blev handlingen såpass relevant och intressant att jag kunde bortse från språket, boken skildrar visserligen övertydligt men dock bra hur goda intentioner kan samsas med handlingar som är avskyvärda. Vad det är för mekanismer som gör folk till medlöpare trots att de hela tiden vet att det är fel att göra det. Det är svårt för mig att bedöma hur väl de här böckerna fungerar i en klass men de kan säkert vara ett bra sätt att närma sig något så svårt som det här. Trots att jag inte gillar språket och att boken är så förenklad på vissa ställen så lyckas den komplicera och fördjupa bilden av det som är bokens syfte, att skildra hur någon som vill göra rätt ändå gör fel. Och det är ju bra. Men absolut inget jag skulle rekommendera som okynnesläsning.

• Monsterakademin av Martin Widmark

Nelly Rapp och hennes vän hunden London tvingas med på tråkig familjemiddag hos Nellys farbror Hannibal. Familjemiddagen blir inte alls som Nelly tänkt och i slutet av kvällen är allt förändrat för Nelly på det mest fantastiska sätt.

Detta är första boken i Martin Widmarks serie om Nelly Rapp- Monsteragent och här blir vi bekanta med de figurer som förmodligen (har ju faktiskt inte läst fortsättningen än!) kommer dyka upp genom serien. Martin Widmark måste vara en av Sveriges absolut mest produktiva författare (jag får det till 27 titlar sedan 2000) och serien om Nelly Rapp påbörjade han 2003, hittills har det kommit ut 6 titlar i serien och jag tror att jag kan rekommendera alla varmt. åtminstone den här första var jättebra, spännande, inte för enkel och rolig och oväntad också. Bra läsa-lättbok och det känns inte som ett hastverk, trots produktiviteten.

• Födelsedagsmamman av Katarina Kieri

Storasyster och lillasyster har planerat noga och är ruskigt nervösa, mamma ska fylla år och för första gången ska hon vara en födelsedagsmamma som inte gör sin frukost själv utan det ska de två systrarna göra. Allt planeras minutiöst och lillasyster lovar att försöka att sova i egen säng tillochmed så att inget ska gå fel. Såklart går det fel ändå fast inte som man kanske kan tro. roligt blir det tillslut iallafall och en födelsedag de sent ska glömma.

Jag tyckte väldigt mycket om Katarina Kieris ungdomsroman Majas morsas kompis sambo- och andra noveller och kanske hade jag för stor förväntningar på den här. Det är en bok för barn precis över bilderboksstadiet (om nu det är ett stadie men men ni förstår, skulle säga kanske 5-7 år) och Hey det är ju kanske inte nobelpriset man ska tänka på. En helt okej bagatell, fin skildring av ett vardagsäventyr. och fina teckningar. Hade fungerat som bilderbok också.