En av höstens stora favoriter är En andra chans, en uppslukande bok om det kontroversiella ämnet barn som mördar barn. Ett svårt tema för frågan kräver så många svar som inte går att finna, och Anne Cassidy slätar inte över, rättfärdigar inte, förklarar heller inte på ett begripligt sätt som man kanske förväntar sig, vilket gör boken befriande. Sakta växer storyn fram genom skiftande tidsperspektiv mellan Alice tonårsliv, inackorderad hos en äldre kvinna, arbetandes på ett fik och ihop med sin pojkvän, och som liten flicka uppväxt med sin opålitliga mamma i en ensam värld. Alice har skyddad identitet och hela hon är en stor hemlighet. Hon har precis blivit utsläppt från ungdomsfängelse och försöker skapa sig ett normalt liv med minnen av något som aldrig kan göras ogjort. De glupska medierna går på hetsjakt och Alice brottas med önskan om att hålla sig gömd och längtan efter att berätta sanningen för dem hon bryr sig om, och så nystas detaljerna upp till en begriplig men ändå helt obegriplig historia.
Joyce Carol Oates spottar ut böcker på löpande band, både vuxen- och ungdomsböcker. 2007 års bok Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg (After the Wreck, I Picked Myself Up, Spread My Wings, and Flew Away) är en ungdomsroman med lika bra innehåll som titel, alltså lysande. Det blir en sträckläsning om den 15-åriga Jenna som är med om en bilolycka där hennes mamma omkommer. Pappan och hans nya familj som alltid bara funnits i periferin väljs bort som alla andra. Skulden kring olyckan och rädslan för att förlora mer gör att skalet växer sig hårt, och Jenna bestämmer sig för att aldrig lita på någon igen, tills Crow dyker upp. En tårdrypare som inte skvalar av sentimentalitet utan av brutalitet, sorg och om att växa.
Mästarinnan av omöjlig tonårskärlek, Katarina von Bredow, vars böcker sällan syns på bibliotekshyllorna, kom ut med sin bok Som jag vill vara, vilken skiljer sig åt från hennes tidigare och tar upp en angelägen fråga. 15-åriga Jessica går på fest, har sex för första gången smått berusad och blir med barn. För omgivningen, familjen och pojkvännen finns det inga alternativ, men för Jessica är valet med abort inte självklart, och hon väljer att behålla barnet. Det är en viktig bok som jag hade sett fram emot, och vet inte varför jag kände att den inte var lika bra som jag hade tänkt mig. Kanske jag saknade lite av den svulstiga tonårsintrigen, kanske det var den ingående graviditetsbeskrivningen som gjorde att den kändes för förklarande. Men boken är viktig i sig utan att ha för avsikt att vara ett pro- eller kontrainlägg i abortdebatten, utan som ett inlägg i diskussionen kring det fria valet. Bredows styrka är att hon inte höjer moralpinnnarna eller låter sina historier ge vika för den annars så vanliga moralhöjdpunkten i ungdomsböcker.
Vill inte minnas kan inte glömma av Elina Hirvonen är en bok som svävar mellan unga vuxna/vuxenbok och är en stark skildring av barndomsminnen och om att hitta ett hållbart förhållningssätt till ett syskon på psyksjukhus. Sittandes på ett café brottas Anna med minnen som bubblar upp från sin uppväxttid med pappans slag, med broderns uppror, om svek, om att inte räcka till, om att inte orka och om längtan efter ett självständigt liv. Genom sitt kärleksförhållande till Ian, som även han brottas med en motig barndom, övervinner de en uppätande skuld. Jag är svag för historier som genom enbart en plats och tid lyckas fylla upp en historia, en stilart som kräver fingertoppskänsla.
David Levithans bok Ibland bara måste man sprudlar av intensitet, humor, kärlek och queer. Den är befriande och avdramtiserad; det är inte hur det är att vara gay som står i bokens centrum, heller inte problematiken med detta som vanligen brukar skildras, utan är istället en bok om relationer, kärlekstrassel, tonårsfunderingar och relationen föräldrar-barn bland några gayvänner som fokus ligger på, vilket gör den till en lysande ungdomsbok. I USA har boken bland annat tilldelats ALA Best Books for Young Adults.
Twin towers har fallit, propagandan är i full gång, kriget mot Irak ska inledas och jakten på nya soldater har satts igång. Flaggorna hissas och Rob drömmer om att få göra en insats för sitt land, och trots att familjen ställer sig tveksam är längtan efter att ingå i ett sammanhang större. Efter fullgjord värnplikt börjar resan söderut till hettan, till det riktiga kriget. Men kriget är inte som Rob, under smeknamnet Anakin Desertwalker, hade tänkt sig. Peter Agrells bok Desertwalker är en aktuell bok men också en tidlös drabbande berättelse om krig där gråskalorna mellan gott och ont växer.
/jennie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar