Tematrio - USA

Veckans utmaning från Lyrans Tematrio är att berätta om tre romaner/texter skrivna av författare från USA! Vad svårt att välja! Jag har massor av favoritförfattare från USA (Hustevdt, Auster, Oates, Irving, Steinbeck). Men det blev till slut de här tre författarna och böckerna, som jag tycker alla säger något viktigt om USA idag:

• Neil Gaiman - American Gods. USA är ett land byggt av invandrare. Tänk er alla dessa kulturer och alla traditioner, ihopblandade, förvandlade till något modernt, ett dagens folk som balanserar på denna historia. Tänk på allt som glöms bort, all tro, alla böner och önskningar. Alla bortglömda gudar. Tänk er att gudarna samlas för ett rådslag som ska avgöra framtidens utgång. Och fundera en stund på vilken gud vi främst tillber idag? Pengarnas gud? Teknikens? Framgångens?
• Lionel Shriver - Vi måste tala om Kevin. I efterdyningarna av dödsskjutningarna på Columbine i USA växer Shrivers bok fram. Det är ett land som är förändrat av detta nya krig: ungdomar beväpnar sig och går till attack mot sina skolor och klasskamrater för att hämnas mobbing och utanförskap. Varifrån kommer de här barnen? Vad gör vi för fel som uppfostrar mördare i vårt samhälle? Vilket ansvar bär föräldrar och medmänniskor? Och finns det något sådant som onda barn? Shriver undersöker vad som händer när en kvinna motvilligt går med på att skaffa ett barn, när hon egentligen sätter sig själv och sin man främst. Vad händer med barnet?
• Jonathan Safran Foer - Extremt högt och otroligt nära. USA:s största trauma i modern tid, terrorattacken 11/9 2001, sett ur ett barns ögon. Pojken förlorar sin far och kämpar med skuldkänslor över att inte ha svarat i telefonen den där sista gången. Han ger sig ut i ett chockat New York i jakt på fadern som ju bara inte kan vara död. För sådana saker händer ju inte i USA. Eller?

Vem i syskonskaran är du?

Anna Schulzes roman Ge mig en människa handlar om tomheten efter någon som dör, en stor man som ingen egentligen kände men som lämnar ett sådant enormt hål efter sig. Kvar blir änkan som strör bittra giftiga kommentarer omkring sig, de systrarna som försöker komma tillrätta med sig själva och moderns sorg, och den unge bleke doktoranden som söker det stora geniet men hittar ensamhet och tomhet. Romanen växlar mellan "doktorandsommaren" och "nuet", och lyfter fram trasiga människor som aldrig bearbetat barndomen och sorgen. Vanliga människor, kämpande, utarbetade, trötta och desillusionerade Fast i äktenskap som stannat av, mödrar till tonåringar instängda i sin egen dramatik. Och så det man inte pratar om: pappa, konstnären, den stora författaren.

Jag gillar den här boken, den påminner om andra svenska kvinnliga författare som Majgull Axelsson, som också undersöker familjekonstellationer, syskonrelationer... Schulze har ett speciellt sätt att skriva. Hon klipper av. Meningarna. På samma sätt. Som jag gör nu. Och ibland hajar man till och missförstår hela innebörden eftersom man betonar fel, men ibland fyller det verkligen sitt syfte. Att man får stanna upp. För att sedan fullfölja tanken. Det finns en tvekan i hela språket, en andningspaus där fortsättningen är oviss. Och det är bra och skickligt gjort. Däremot kan jag känna att hoppandet i nutid och dåtid och perspektivbytet mellan alla karaktärer som nästan flyter in i varnadra, till slut kan kännas lite tjatigt. Det blir många upprepningar mot slutet, många tankar som redan tänkts, och istället för att känna sympati för karaktärerna så börjar man tycka ett deras öden är välförtjänta.

Den stora behållningen för mig är skildringen av systrarnas relation till varandra. Och här kommer inläggets titel in: Vem i syskonskaran är du? För under läsningen av Ge mig en människa så funderar jag jättemycket på vad det betyder för oss. Vilken betydelse har det för våra personligheter? Själv är jag jättefascinerad av just systrar, säkert för att jag själv "bara" har två äldre bröder. Jag har aldrig behövt förhålla mig till en syster. I Schulzes roman är det tre systrar. Den yngsta, Laura, blir pappans favorit och ger därför upphov till svartsjuka hos de andra systrarna. Hon skriver att man vill att det yngsta barnet alltid ska vara liten eftersom det får de andra att känna sig yngre, och att man strävar efter att behålla dem små. Lillasyster är alltid liten. För Laura i boken är det svårt att hävda sig, ingen vill lyssna på henne som en vuxen, ingen räknar med hennes åsikt. Och hon växer inte upp. Hon är bara arg arg arg hela tiden. Mellansystern Hanna gör uppror och flyttar tidigt hemifrån med sin kille. Hon bildar snabbt egen familj, sliter inom vården och är missnöjd. Hon är mammans favorit, de två har en särskild blick som de utbyter när till exempel lillasyster beter sig särskilt barnsligt och bortskämt. Hanna blir besatt av ordning och regler, rätt och fel. Hon har starka åsikter och blir jätteprovocerad när någon inte håller med. För tänk om hon har fel... Och äldsta systern Margareta är ingens favorit och lider av det även när hon är vuxen. Hon blir utbränd och sover sig igenom livet. Hon bär på hemligheter och känslan av att vara oälskad.

Ge mig en människa är en jättebra skildring av syskonlivets ofrånkomliga dramatik. Vem är mest älskad? Vem har fått mest? Varför blir man inte tagen på allvar? Varför blir man tagen för given? Orättvisor, småaktigheter, rivalitet... Det vore roligt att höra vad en syster till systrar skulle säga om boken!

Beskow berör på Akvarellmuseet

Mina föräldrar läste mycket Elsa Beskow för mig som barn. Därför passade det bra att gå med dem och se Elsa Beskow-utställningen på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Inte många barn var där. Desto fler 40-talister och uppåt, som stod nära och läste högt för varandra ur sagorna. En och annan i min ålder också. Barnen till 40-talisterna. Så jag funderar, hur funkar Elsa Beskow idag?

Mina Beskow-favoriter är många; Hattstugan, Sagan om den lilla gumman, Tomtebobarnen, Tant Brun Tant Grön och Tant Gredelin, Solägget och den lite bortglömda men fantastiska Resan till Landet Längesen... Hattstugan fascinerade och skrämde med "först fick de riset smaka, sen fick de honungskaka". Skuld och skam, men sedan förlåtelse med honungskakan. Det var tur tyckte man som barn, att de fick honungskaka efteråt. Men jag kunde ändå inte riktigt släppa riset. Man får ju inte slå barn... Sen tyckte jag att det var roligt att tre tanter och en gubbe bodde ihop i Tant Brun... Tyckte det verkade mysigt att det var mest tjejer. Sagan om den lilla gumman med katten som försvann, hade den lugnande raden att han "kanske ändå att han kom hem till slut". Raden som fick läggas till 50 år efter publicering, eftersom så många barn blev så ledsna. Snacka om läsarrespons! Men främst tror jag att jag berördes av fantasin och mötet med naturen hos Beskow. Solägget som var en apelsin och trädstammen som blev en drake i Landet Längesen. Vem har inte som barn "sett" drakar, troll och andra väsen i stubbar och stenar?

Därför tror jag också att Elsa Beskow berör barn än idag. För att det är fantasi, fantastiskt vackra målningar (i akvarell!), och de klassiska sagoingredienserna. Men riktigt säker är jag inte efter att huvudsakligen arbetat med vuxenlitteratur. Jag vet att Beskow fortfarande lånas. Kanske någon barnbibliotekarie vet; Går hon hem hos barnen än idag?

Katherine Mansfield

Katherine Mansfield var ett helt okänt namn för mig när en kollega rekommenderade mig att läsa hennes noveller. Så jag kollade upp. Mansfield föddes 1888, var en "rival" till Virginia Woolf, var med och utvecklade den moderna novellformen, levde ett kontroversiellt liv med lesbiska förhållanden, bohemiskt leverne och ett stormigt äktenskap med litteraturkritikern John Middleton Murry. Hon drabbades av turbekulos och dog 1923, 35 år gammal.

Jag föreslog för klassiker-bokcirkeln att vi skulle läsa The Garden Party and Other Stories. Katherine Mansfield målar upp sina berättelser som en tavla. Hon ger ett brett ovanifrån-perspektiv för att sedan zooma in på olika detaljer. På så sätt ger de enskilda delarna en ny bild av helheten. Min favorit i novellsamlingen var den första berättelsen, "At the Bay" där denna teknik används på ett så lysande sätt. På en semester ort, bland bungalows och strandstolar, möter vi en rad karaktärer. Genom de enskilda medlemmarna i en familj får vi förståelse för familjefaderns, patrikarkens förtryck och kvinnornas längtan och tristess. Fantastiskt modernt och chockerande beskrivs den unga moderns oförmåga att känna kärlek till sina barn. Och Mrs Harry Kember, pageklippt, klädd i maskulina kläder och rökandes cigaretter som beundrar sin väninnas kropp - vilken karaktär! Jag vill läsa en hel roman om henne! Katherine Mansfield lyckas skriva om klass, könsroller och familjekonstellationer på ett modernt, intressant och vackert sätt. Jag är väldigt glad att jag köpte hennes samlade verk för jag kommer vilja återvända till den här författaren många gånger!

pärla för det blödande och romantiska tonårshjärtat

Har precis läst världens finaste lilla tonårspärla. Dog litegrann, så svårt och brännande underbart det kan vara det där med kärlek alltså. I Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (värsta Håkantiteln ju!) av Gunnar Ardelius möter vi Morris och Betty, två helt typiska tonåringar och genom det självklart unikast i världen. I korta kapitel får vi följa med när första sniffen på naken hud till det sönderslitande slutet när det bara inte går längre att inte göra varandra illa. Jag hade säkert tyckt boken varit töntig när jag var i rätt ålder men det hade bara varit på ytan, under hade jag älskat den och kännt igen mig sjukligt mycket. så tips tips tips!

( Bilden är från en kärlekshistoria av Roy Andersson, ger mig samma känsla som boken, finaste spädaste tonårskärleken.)

tematrio -resor

Jag tolkar Lyrans tema om resor precis som Moa gjort så här kommer tre läsupplevelser jag fått på resande fot.

1. Den hemliga historien av Donna Tartt läste jag förra hösten under en resa till Prag. Det var tur att jag hade ett resesällskap som själv inte är främmande att dra fram en bok för jag läste ÖVERALLT. på toa, i köer, på judiska kyrkogården. Så spännande, perfekt tågbok (kan behövas, tog 21 timmar enkel väg), en riktig bladvändare. Även om jag måste erkänna att jag gillade Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl bättre...

2....och den läste jag under en resa till Berlin. Samma sak här, boken åkte fram överallt och jag kan väl erkänna nu när det är preskriberat att jag valde boken framför en öl till rätt många gånger. Så spännande!

3. tredje läsupplevelsen får bli Alex James, basisten i Blurs, självbiografi Inget annat sätt. Det var så spännande att läsa om rockstjärnelivet på det där roliga brittiska torra sättet att jag åkte för långt på väg hem från jobbet och fick ta vagnen tillbaka inte mindre än tre gånger. och då kan nämnas att en av gångerna åkte jag över götaälvbron, inte helt lätt att negligera.

Så här kan det se ut när inte ens judiska kyrkogården i vackraste hösten i vackraste Prag kan hindra en från att vända blad.

läskig barnboksklassiker

Jens Nielsens bondgård Vår-sommar-höst-vinter av Inge Aagard Faurtoft

Jennie visade ju ett superläskigt barndomsomslag för några inlägg sen, under en gallringssession hittade jag den här barndomsfavoriten. Har inget minne av att jag tänkte på det då men nu när jag bläddrar tycker jag att det är sjukt läskigt med alla dockorna utan ansikten, sida efter sida med oseende arbetande bönder. läskigt!

(ursäkta för de dåliga bilderna, men suddigheten gör dem nästan obehagligare, eller hur?)

Sista chansen

I bakgrunden finns en pappa och en kvävd tystnad, i förgrunden en dotter med ilska, sorg och tysta utbrott. Fjortonåriga Jackys mamma omkom i en bilolycka för några år sedan, men istället för att prata om sorgen så ska livet gå vidare och framåt. Den kvävda tystnaden tär på Jacky som inte orkar hålla skenet uppe längre, hon slutar spela tennis, dricker sig medvetslös, rymmer och placeras i fosterhem. Jacky hamnar på ett låst skolhem med ständig övervakning, visiteringar och andra flickors problem under väggarna. Jag gillar tonen i Marta Söderbergs romandebut. Det är inga krångliga omskrivningar utan rakt på, allt blir inte uttalat eller moraliserat, vilket är rätt befriande. Inga stora ord utan små detaljer och betraktelser som gör det hela trovärdigt. Ibland blir saker fel och ibland är allt bara suddigt och ogripbart. Jacky har svårt att sätta ord på sina känslor och vägen uppåt är inte så lätt när man saknar verktyg. På hemmet möter hon Sara, en tjej som skriker högst av alla. Successivt byggs bilderna upp av flickorna och deras bakgrund. Det är en bok om vänskap, relationer och en tonårstid som halkat fel. Marta har själv tillbringat flera år inom ungdomsvården och det är väl troligen därför den känns trovärdig och inte så påklistrad.

Tematrio - Resor

Temat för veckans tematrio hos Lyran är resor. Jag väljer tre starka läsupplevelser från resor jag gjort.

1. Största res-läsupplevelsen någonsin: Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Jag började läsa på flyget till Spanien och läste den sedan i intensiva perioder under resan. Det var hett och fuktvarmt i Spanien och det kändes som om textens febrighet smälte samman med atmosfären. Jag tror också boken mår bra av att läsas så: i ett svep utan stora avbrott. På så sätt kom jag verkligen nära språket och Raskolnikovs själstillstånd.
2. Musselstranden av Marie Hermansson (hennes bästa tycker jag) läste jag på väg till Gotland: Tre timmar tåg, två timmar buss, en timmas väntan och slutligen tre timmar färja. Allt som allt nästan tio timmars resa, som jag för en gångs skull knappt kände av. Jag tittade bara upp från boken för att byta färdmedel. Musselstranden har en så tät och krypande känsla över sig. Den autistiska flickan som inte verkar känna något. Den försvunna kroppen. Hemliga minnen. Spännande spännande...
3. Jag läste Främling på tåg av Jenny Diski på just ett tåg, vilket var helt perfekt. Min resa var inte på något sätt lik hennes tågluffande genom USA. Jag reste bara till Stockholm. Men plötsligt blev alla resenärer intressantare, omgivningen spännande och gårdarna som for förbi utanför fönstret fulla av liv och berättelser.
   

KIM 145

Kim 145 av Anna Wikström är en fristående del på boken Spela falskt som utkom 2007. I den hamnar Kim på fest, blir drogad och kommer knark och brott på spåren, och så blir hon kidnappad. Kim 145 utspelar sig några veckor efter kidnappningen. Kim ska iväg och campa med sitt basketlag och hon försöker kämpa mot rädslorna som bubblar upp genom ljud, rörelser och minnesfragment. Plötsligt dyker en vinkande kvinna upp i en bil som leder henne till några män som sysslar med människosmuggling. Det är alltså både basket och brott som står i fokus, fast allra mest kanske tonårsskapet och en begynnande förälskelse. Jag har lite svårt att hänga med i just brottsdelen, men det är en rätt lättläst bok om en tuff tjej med sport, spänning och känslor. Och det är ingen bok om att leka deckare utan mer om realistiska stora brottsämnen och rädslor som behandlas. Tycker böckerna är bra även om jag kanske hade önskat lite mer kött på benen om karaktärerna ibland.