21 mars 2010

Det finns annan frukt än apelsiner

Min bästa läsupplevelse av Jeanette Winterson hittills! Det finns annan frukt än apelsiner är Wintersons debut från 1985, till stor del självbiografisk. Den är humoristisk, varm och ömsint och förvånansvärt befriad från bitterhet och hämndlystnad. De känslorna lämnas åt läsaren att känna. Författaren själv har gått vidare, förlåtit och börjat om.

Berättelsen handlar om en flicka som adopteras av en fanatiskt frireligiös kvinna som vill ha ett barn att forma och lära upp. Livet består av bönmöten, predikningar, frälsningsarbete och avskärmning från världen utanför. Kyrkan och församlingen är allt, bibeln läses bokstavligt och all annan information censureras och omtolkas till herrens budskap. Problemet kommer när flickan i tonåren blir förälskade i en annan flicka som hon värvar till kyrkan. De blir bannlysta, demonerna ska drivas ut och synden måste sonas. Det är bara det att flickan inte ångrar sig innerst inne, hon tycker inte att hon gjort något fel och hon börjar genomskåda sin mor och församlingens skräckslagna fundamentalism. Det är här den fantastiska titeln kommer in i bilden. Flickan har under hela sin uppväxt endast ätit apelsiner efterom hennes mor anser att det är den enda frukten. Men plötsligt inser flickan att det kanske finns annan frukt än apelsiner? Och i så fall - vad finns det mer för alternativ till saker hon tagit för givna?

et här speglar alltså Wintersons egen uppväxt och det är oerhört spännande och fascinerande att följa hennes väg ut ur den instängda världen där hon trots allt utvecklat en mycket stark och egensinnig personlighet. Prosan skiljer sig mycket från det jag tidigare läst av Winterson. Den här romanen är mycket mer lättläst, den är rak och direkt. Men det finns även inslag av det allegoriska sätt att berätta hon ofta använder sig av: parallellt finns berättelsen om riddarna kring det runda bordet som ska spegla slitningarna flickan känner när hon fördrivs från hemmet och ska hitta ett nytt hem, en egen väg.
Jag tycker hur som helst att det är befriande att läsa något av Winterson som är enklare och mer avskalat.

6 kommentarer:

Maria sa...

Jag säger bara: <3 <3 <3

Elin sa...

Det här kanske kunde vara nåt för mig. Var inte överdrivet förtjust i Fyrväktaren. Kanske för att jag läste den lite för snabbt, och att en sådan bok behöver lite mer eftertanke. Den var vacker, men det gjorde mig rastlös. Gillar den sista meingen, lite mer avskalat - apelsiner. Hö, hö...

Moa sa...

Man blir vad man läser, eller vad man ska säga... Hon har en hel del sådana "ordvitsar" och lekar med språket i boken, så jag adopterade visst det! :-)

Jag tror du skulle gilla boken jättemycket! Extremt lättläst men vackert och djupt och roligt och allvarsamt!

Moa sa...

Maria: Jag håller med!

Ann-Sofie sa...

Jag har köpt boken från Bokbörsen nu (bättre begagnade böcker!)och ser fram mot att läsa. Fyrväktaren tyckte jag om, likaså Skrivet på kroppen.

Moa sa...

Skrivet på kroppen har jag inte läst men den står i bokhyllan... Har i själva verket en massa olästa Winterson i bokhyllan. Får göra ett djupdyk!